samlingsbeteckning för trädslagen alm, ask, avenbok, bergek, bohuslind, bok, fågelbär, lind, lundalm, lönn, naverlönn, skogsek och vresalm. Gamla och grova ädellövträd utgör särskilda nyckelbiotoper för ett mycket stort antal mossor, lavar, svampar och insekter samt några arter av fladdermöss. Vissa är specialiserade att leva på ett trädslag eller på någon fas i trädets livscykel eller nedbrytning. Gamla, grova döende eller döda träd är en livsnödvändighet för flera hotade arter. Storkroniga träd i gläntor lever i symbios med känsliga marklevande svampar. Grov bark är livsmiljö för vissa lavar. Död ved i stamskador hyser ett flertal skalbaggsarter och rötsvampar. Av naturliga skäl förekommer nyckelbiotopen söder om Limes norrlandicus.
Röjning av ädellöv styrs av trädslagens egenskaper. Har arten förmåga att bilda genomgående stamaxel kan den tidigt ställas i produktionsförband. Tål arten självgallring och skiktning bör detta utnyttjas för kvalitetsutvecklingen. Är arten skuggtålig kan låg- eller högskärm användas för kvalitetsutveckling i glesa föryngringar.
Skogsencyklopedin