beståndstyp där den sammanlagda andelen ek, bok och övriga ädellövträd (almar, ask, lönnar, lindar, fågelbär och avenbok) utgör minst 50 % och lövträden totalt utgör minst 70%. Dessutom skall arealen vara minst ett halvt hektar. Som ädellövskog räknas även bestånd på betesmarker om de uppfyller samma krav som ovan, men dessutom att minst 10 träd per hektar är grövre än 30 cm i brösthöjd. Arealen måste här vara minst ett hektar. Flera av de ännu levande bestånden har uppkommit genom att gamla lövängar och hagar har fått växa igen.
Av landets totala virkesförråd på knappt 3 miljarder skogskubikmeter utgör ek och bok tillsammans cirka 1,5 %. Övriga ädla lövträd hyser ännu mindre volymer. Arealmässigt täcker ädellövskog 1 % av den svenska skogsmarken. Ädellövträden är begränsade till södra Sverige. Lövträden är dock i minoritet även i det mest ädellövrika landskapet Skåne, där ek, bok och andra lövträd utom asp och björk står för knappt 30 % av virkesförrådet. Våra vanligaste ädellövskogar är blandskogar med ek och lind samt andra trädarter. Deras busk- och örtflora är rik. Dock inte lika rik som ädellövskogarna i Östasien och östra Nordamerika. Till ädellövskogens buskarter hör hassel, try, måbär och hagtorn. Marken i de rikare ädellövskogana är oftast välutvecklad brunjord, men under t.ex. ek kan podsolering pågå. Ädellövskogar i Sverige utgör livsmiljöer som är helt unika för landet, trots att de täcker en liten del av skogsmarken är drygt hälften av alla rödlistade arter knutna till ädla lövträd. Inslaget av gamla träd är ett av karaktärsdragen. Har dessa grov och näringsrik bark, växer här särpräglade mossor och lavar. Ibland kan restfauna och restflora från äng och hage finnas i ädellövskogen. Exempel på arter är lunglav, hässleklocka, myskmadra, tandrot, skogsduva, kattuggla, fladdermöss. Faunan är mycket rik såväl i marken som bland träden och i vegetationen. De nedbrytande djuren kan ofta vara av sällsynta arter. Fågelfaunan rymmer många hålbyggare. Bland däggdjuren finns t.ex. hasselmus, kronhjort, dovhjort och vildsvin.
Många av ädellövskogens arter har sin nordliga utbredningsgräns vid Limes norrlandicus eller söder om den. Många naturliga ädellövskogar har försvunnit p.g.a. skogsbruk, förändrat jordbruk och annan exploatering. Nedfallet av försurande ämnen drabbar ädellövskogarna och deras undervegetation.
Avverkning i annan form än röjning och gallring får inte ske utan tillstånd från Skogsstyrelsen. En förutsättning för att sådan tillståndspliktig avverkning skall få ske är att det finns en plan för hur naturvårdsintressen och kulturminnesvårdens intressen skall tillgodoses. Skogsvårdsstyrelsen har härvid rätt att ange avverkningssätt, föryngringsmetod och andra nödvändiga åtgärder. Jfr ekblandskog.
Skogsencyklopedin