däggdjur tillhörande ordningen Chiroptera. Totalt har man funnit 19 fladdermusarter i Sverige, varav åtminstone 14 förekommer med fasta populationer. Art- och individantalet minskar norrut och in mot fjällkedjan. Endast nordisk fladdermus finns norr om polcirkeln. Alla svenska fladdermöss är nattaktiva insektsätare och orienterar sig med hjälp av ekoljud. Viktiga insektsrika födosöksbiotoper är t.ex. gränszoner mellan skog och öppen mark, våtmarker inklusive sumpskogar, samt betesmarker i bruk. Fladdermössens sovplatser under sommarhalvåret kan vara under bark, i trädhål, grottor och på vindar. Några arter flyttar till varmare breddgrader under vintern, men de flesta stannar kvar. Som övervintringsplatser väljer de skyddade håligheter med stabil temperatur och luftfuktighet, t.ex. bergrum.
en metod för att åldersbestämma organiskt, sedan länge dött, material såsom trä, kol, skelett. 14C är en radioaktiv isotop av kol som ständigt bildas och föreligger i viss relation till den vanliga och stabila isotopen 12C i atmosfären. Genom växternas fotosyntes kommer de att, så länge de lever, ha samma blandning 12C och 14C som atmosfären. Detta kommer i praktiken att gälla även för växtätande djur och djur högre upp i näringskedjorna. När organismen dör upphör dess intag av kolblandningen och den radioaktiva isotopen börjar sönderfalla med c:a 5 730 års halveringstid. Genom att mäta kvoten mellan 12C och 14C i kolet i den döda organismen kan man beräkna hur mycket 14C som fattas, dvs. har sönderfallit. Tillsammans med den kända halveringstiden kan man sedan säga när organismen upphörde att leva. 14C-datering är godtagbart träffsäker c:a 70 000 år tillbaka i tiden. Ju närmare nutid, desto säkrare blir dateringen som skrivs t.ex. 5 250 ± 70 BP. Först anges åldern i år, därefter säkerheten i angivelsen och sist BP som står för ”before present”, vilket är 14C-skalans nolltid, dvs. år 1950.
