Vad bildas vid torrdestillation av trä?

Hej David!

 

Jag bedömer att tidigare svar på frågan om vad som ”går bort” från trä när det hettas upp till flera hundra grader ger en bra bild av vad det är som de gaserna består av (främst  vätgas, kolmonoxid och metan).

(Kolet självt övergår inte i gasform förrän vid temperaturer långt över 3000 grader.)

 

Upphettningen innebär att runt en tredjedel av träets vikt (eventuellt vatten borträknat) avgår i gasform, medan runt 90% av träets energiinnehåll finns kvar i de 70% som utgör träkolet. (Dess energiinnehåll per kilo har alltså ökat rejält jämfört med den ursprungliga vedens. Det är en fördel, bl.a. ur transportekonomisk synvinkel)

 

Du undrar sedan vad det är i det återstående träkolet som gör att det brinner. 

Det är faktiskt främst ”vanligt kol” som brinner. 

Lite förenklat fungerar det ungefär så här.

 

För att en eld skall kunna vidmakthållas krävs tre komponenter, något bränsle, något oxidationsmedel och värme.

Det oxidationsmedel vi oftast tänker på är syrgas, eftersom luften till 21% består av syrgas. (Men det finns andra oxidationsmedel, exempelvis klorgas).

Värme krävs oftast för att starta en eld. Om sedan elden själv avger tillräckligt med värme för att hålla elden igång så brinner bränslet ”av sig självt”. (Det innebär exempelvis att även järn kan brinna, om det bara är tunt nog, som i stålull. Det är också skälet till att vi startar en lägereld med små stickor och först efter hand bygger på med tjockare vedträn.)

 

Så hur fungerar då en eld. De lågor som vi kallar eld består av de gaser och partiklar som ”går bort” från veden när den upphettas. Dessa lågor förbrukar syre så att kolet som är kvar i själva träet har mycket begränsad tillgång till syre och inte brinner så lätt. Speciellt inte på djupet dit syret inte alls når. (Av det skälet används ibland träpaneler som skydd för betong och stålkonstruktioner).

 

Ett tydligt exempel på att tillgång till syre krävs för att kolet skall brinna kan du se i ett vanligt stearinljus. Där är det ”stearingaserna” från den upphettade veken som brinner. Detta gör att syret knappt når den förkolnade veken som därmed kan fortsätta att suga upp stearin. Men nu är ju vekar vävda så att de kröker sig efter hand. Så när de kommer ut utanför lågan (där det finns normala halter av syre), så brinner även kolet i veken upp.

 

På samma sätt brinner till slut också det återstånde kolet i veden upp (men vi skulle snarare säga att det glöder, eftersom det inte främst är gaser som brinner, utan fast kol som oxideras till koldioxid, och dessutom eftersom det endast är vid ytan som det finns tillräckligt med syre för att underhålla glöden.

 

Så, visst kan kol brinna om det är tillräckligt varmt, men först när det får tillgång till syre.

 

Mvh / Åke Hansson

HanDiX AB