Frågeställare
tisdag, 25 januari, 2000 - 23:00
Fråga
När man hugger ned skogen och använder virket långt bort från skogens eget kretslopp, innebär inte det då att man rubbar kretsloppet. De träd som annars skulle ramlat ned och förmultnat och bildat ny näring till skogen transporteras nu bort. Hur går det här ihop och vad gör skogsindustrin åt problemet?
Svar
Jo, kretsloppet rubbas, men i olika grad och med olika konsekvenser för olika ämnen.
Låt oss först ta grundämnet kol, som utgör ungefär hälften av trädets massa. Träd växer genom att kol infångas från atmosfären. Vid naturlig nedbrytning skulle det mesta av kolet återgå till atmosfären i form av koldioxid. En liten rest skulle stanna i marken under mycket lång tid och bidra till humuslagrets uppbyggnad. Vid virkesanvändning minskar givetvis den kolmängd som tillförs marken och bildar humus. Träprodukterna kommer dock förr eller senare att brännas eller brytas ner och avger då koldioxid. Kretsloppet är då slutet, fast med viss fördröjning.
Kvävenäringen i skogsmarken har ursprungligen tillförts från luften genom kvävefixering eller deposition. Vid virkesanvändning flyttas kvävet från skogen och kan i slutändan hamna på annan mark eller i vattenekosystem. Då bryts kretsloppet. Men om träprodukterna så småningom bränns, kommer det mesta av kvävet att återgå till atmosfären och en del att falla ner över skogsmark. Kvävet intar alltså en mellanställning ur kretsloppssynpunkt. Någon större risk för kväveutarmning finns dock knappast. Snarare är kväve ett överskottsproblem i många skogsmarker.
Andra näringsämnen kommer från vittring av mineraljord. Vid virkesuttag bryts deras kretslopp. Enda möjligheten att åter sluta deras kretslopp är att bränna virket och att återföra askan. För skogsbrukets del handlar det om att inte göra större uttag än vad marken långsiktigt tål alternativt att tillföra ämnen via gödsling.
Länkar