Frågeställare
söndag, 23 mars, 1997 - 23:00
Fråga
Hur påverkas skogsmarken av rådjurs och älgars betning under lång tid? De täta stammarna av dessa vilt är väl egentligen av ganska sent datum. Hur kommer floran att vara om hundra år om stammen av vilt fortsätter att vara hög?
Svar
För träd- och buskskikt kommer vi troligen att märka att prefererade arter, t.ex. rönn kommer att bli än mer sällsynta och att de sällan uppträder som fullvuxna och blommande/fruktsättande individer i skogslandskapet. Lövinslaget kommer att minska. I fältskiktet kommer vi att märka ytterligare utglesning av blåbärsris och högvuxna örter som t ex mjölkört. Mer detaljerade förutsägelser om hur enskilda växtarter, t ex örter och gräs, kommer att reagera går knappast att göra. Mycket beror på lokala förutsättningar. Ytligt sett kommer blandskogarna att bli lite mer öppna och markvegetationen lägre. Inslaget av gran, som betas mycket lite, kommer att öka. Lästips: Edenius, L., Bergström, R. och Danell, K. 1996. Hjortdjurens roll i skogsekosystemen – effekter på biologisk mångfald. Statens naturvårdsverk. Temafakta, Landmiljön, oktober 1996. Kan beställas på tel. 08-698 10 00.
Kjell Danell, professor i vilt ekologi på inst f skoglig zooekologi i Umeå
Svaret är att vi inte med säkerhet vet. Dagens klövviltstammer är unikt höga i ett historiskt och internationellt perspektiv, och vi har upplevt ett historiskt sett mycket snabbt skifte i växtätarsamhälle i de svenska skogarna från gräsätande till kvistbetande djur. Vi har allstå inga fall att jämföra med. Det bör framhållas att betande djur är en naturlig faktor med avseende på påverkan på skogens struktur och dynamik. Dessutom bör framhållas att skogsmarken i mycket stor utsträckning påverkas av mänskliga aktiviteter, både direkt i form av skogsbruk och mer direkt som i fråga om t ex luftföroreningar.
Med avseende på biologisk mångfald (antal arter, variation i vegetationsstruktur mm) visar de flesta studier att ett måttligt betestryck är ”bra”. På senare år har effekter av betning på ekosystemens funktion börjat diskuteras. Genom att beta bara på vissa trädarter, särskilt s.k. pionjärträd, påverkar växtätarna förnaproduktionen och dess kvalitet. Eftersom dessa aspekter påverkar nedbrytningstiden finns det en koppling mellan betningen och markens näringsomsättning. På kort sikt tenderar betningen att höja markens produktivitet, medan på längre sikt är effekten den motsatta eftersom skuggtåliga arter med sämre förnakvalitet gynnas.
Studier visar också att mycket få växter helt försvinner även om de betas hårt. Växter har olika strategier för att skydda sig, t ex kemiska försvarssubstanser, taggar och tornar, tillbakabildning av näringsämnen. En på senare tid diskuterad fråga är om den intensiva betningen förhindrar trädbildning hos asp, rönn och sälg. Det står över allt tvivel att betestrycket på dessa arter är mycket högt och det finns nog skäl för oro på denna punkt. Det finns dock lokala variationer i hotbild, och forskning visar att både tätheten av betande djur och växter är av betydelse. Sålunda kan även en ganska gles älgstam hålla nere asp, rönn och sälg där de från början förekommer i litet antal. Återigen bör inte människans roll för dagens situation glömmas bort: asp, rönn och sälg betraktas länge som ett problem i skogsbruket och stora ansträngningar i form av besprutning, fickning och röjning gjordes för att elimera detta problem.
Lars Edenius
Länkar