Frågeställare
Tina
tisdag, 21 januari, 2020 - 08:46
Fråga
Hej!
Hur är kopplingen mellan pH-värdet i marken och den biologiska mångfalden i ett område? Vilka träd är exempelvis känsliga för för låga pH värden och vilka växter klarar låga pH-värden bra? Hur påverkas framtiden?
Svar
Hej Tina!
Ja, frågan om sambandet mellan pH och olika organismers ”trivsel” är en klassisk marklärafråga……
Men det är en mångbottnad fråga. Jag skulle tro att de flesta insatta biologer/geovetare skulle säga att ”Ja, det finns nog en svag generell koppling mellan pH och biologisk mångfald!” Det finns en spridd uppfattning att såväl växt- djur- svamp- och mikrob-samhällen har störst mångfald inom ett pH-intervall omkring neutralpunkten (7) och svagt sura förhållanden – säg 6-7. Omvänt, vid surare förhållanden än ca pH 5 och vid mer basiska än ca pH 8, faller de organismer bort som är bäst anpassade till mer basiska respektive mer sura förhållanden. Det finns dock många andra faktorer som påverkar den biologiska mångfalden, så det nämnda är inte alls säkert i det enskilda fallet. Man ska alltså inte överdriva sambandet och hävda att alla sura miljöer måste vara artfattiga – är ju uppenbart felaktigt när det gäller tropiska regnskogar som ofta har starkt sura markförhållanden, men samtidigt mycket stor artdiversitet/biologisk mångfald!
Några viktiga anmärkningar, i sammanhanget:
pH är en s.k. ”Master variable”, med vilket man menar att systemets pH påverkar nästan alla kemiska och biokemiska processer i mark/vatten-systemen – men helt omvänt så påverkar också förändringar (av andra orsaker) i alla dessa processer systemets pH-värde.
I de flesta fall en organism ”otrivs” med miljöns pH-värde, är det oftast inte pH ”i sig” som är problemet, utan snarare någon indirekt effekt av pH-värdet. (Exv. väldigt lågt pH som kan ge aluminiumförgiftning; ett högt pH som kan ge brist på näringsämnet fosfor; eller ett väldigt lågt pH som med tiden kan ge näringsbrist för växter, både genom att systemets näringsomsättning via markdjur och mikroorganismer saktar ner och genom större läckage från systemet till vattendragen.)
Men om vi tittar på sambandet mellan markens pH och växtarters förekomst, så hänger det starkt ihop med arternas ursprung (klimatiskt, geologiskt). Exv. är bomull extremt känsligt för lågt pH (anpassat till torrt klimat – högt pH i marken), medan våra skogsväxter såsom tall, gran, björk, ljung m fl s k fattigris, anpassade till fuktiga klimat med lågt pH i markens ytskikt, inte är särskilt känsliga (100-1000 ggr mindre känsliga). På liknande sätt pratar vi om ”kalkgynnade” eller ”kalkskyende” växter som bara förekommer i ”sin ända av pH-skalan”. Såvitt jag vet är det inte visat att något av våra inhemska vanliga skogsträd är särskilt känsliga för måttligt låga pH – i de flesta fall är det snarare den faktiska tillgången på mineralnäringsämnen, eller någon annan viktig ståndortsfaktor, som avgör hur en individ/art klarar konkurrensen med andra växter. Men bland kulturväxter (med annat klimatiskt/geologiskt ursprung) och bland den örtflora som över tiden har spridits från kultur- till skogslandskapet finns sannolikt flera exempel. (Om du frågar en hortonom så får du nog en mer schabloniserad uppdelning av växter på pH-preferenser, vilken grundar sig på praktiska odlingserfarenheter.
När du frågar om framtiden, antar jag du menar hur pågående mark och vattenförsurning kommer att påverka biologisk mångfald!? Tja, För det första kan man konstatera att vi här i Sverige har en minskad men dock fortsatt försurning av mark och vatten p g a sura luftföroreningar, även om vi inte pratar om det lika mycket som för 20-40 år sedan. Till den nedtoningen av frågan bidrar också insikter om att andra faktorer än luftföroreningarna, såsom över tiden förändrad markanvändning i landskapet och kvävenedfallets gödslingseffekt, fanns med som delorsaker till de försurningsrelaterade förändringar man tyckte sig se.
Tror att alla ekologer är eniga om grundsynen, nämligen att total biologiskt mångfald bestäms av variationen i naturliga (eller skapade) livsmiljöer. Om vi aktivt minskar variationen av livsmiljöer minskar vi mångfalden, och vice versa om vi bevarar, aktivt återskapar försvunna, eller skapar nya livsmiljöer. Egentligen är skapande av mångfald genom skapande av livsmiljöer inte så svårt att tillämpa, och med fördelen att man inte behöver förstå så mycket av detaljer i de biologiska processerna. När jag använder termen ”livsmiljö” menar jag dels grundläggande ekosystemförutsättningar såsom vatten- och mineralnäringsförhållanden, men också genom det vi kan kalla ”markanvändning” (dvs. direkt eller indirekt påverkan av växttäcket och dess artsammansättning).
Hälsn Tord M