Frågeställare
Irma Jönsson
måndag, 12 augusti, 2019 - 11:27
Fråga
Hej!
Grannar har stängt av del av en badstrand för sig själva. OK enligt allemansrätten? Bild på badstranden från en båtbrygga i närhet och hur man stängt av tillgången till stranden. OK eller inte? Rörtången Kungälv
Svar
Hej Irma!
I vissa fall försöker markägaren utestänga allmänheten genom stängsel. Ett stängsel kan i och för sig knappast utvidga det område som markägaren har rätt att få skyddat. Är man tveksam bör stängslet respekteras – särskilt när det omger mindre tomter godtas det vanligen som tomtgräns – men annars får allmänheten utan risk för straff ta sig över stängslet och gå vidare. Stängslet får naturligtvis inte skadas; då riskerar man åtal för skadegörelse eller åverkan, och dessutom blir man skyldig att ersätta den skada man vållat. Om ett stängsel spärrar av ett område med ”betydelse för friluftslivet” – framför allt badplatser och andra strandområden, utsiktsplatser etc. – kan allmänheten rentav vända sig till länsstyrelsen för att få allemansrätten bevarad (enligt 26 kap. 11 § miljöbalken). Länsstyrelsen kan förelägga markägaren att på det allmännas bekostnad göra passage möjlig, till exempel genom att öppna grind i stängslet omkring ett sådant område. Om han har satt upp stängsel bara för att stänga ute allmänheten kan han till och med tvingas att ta bort hela stängslet. Men förutsättningen är att allmänheten verkligen har rätt att röra sig fritt på det avstängda området. Det får alltså inte bestå av tomt, plantering eller skadekänslig mark, till exempel åkrar. Sådan mark kan markägaren alltid spärra av. Allemansrätten kan inte utvidgas genom stängselgenombrott, den bara bevaras på samma sätt som innan stängslet sattes upp.
Det är inte säkert att passagen öppnas ens när allemansrätt gäller på området. Det kan hända att markägaren har vägande skäl för sin avspärrning, medan allmänhetens behov att röra sig i området inte är så stort. Bland annat kan man ta hänsyn till att en grindöppning kan väntas leda till en sådan invasion på området att marken just på grund av besökarnas mängd kan riskera att bli allvarligt skadad, eller att ägaren får svårt att driva en pågående verksamhet på fastigheten om tillströmningen blir för stor; han använder den kanske till vilohem. Har allmänheten tillgång till likvärdiga friluftsområden – till exempel tillräckligt med andra bra badplatser i närheten – är det tänkbart att genombrottet inte medges. För att markägaren skall tvingas att släppa fram allmänheten fordras i allmänhet att friluftsintresset klart väger tyngre än hans intresse. Stängselgenombrott har till exempel tillåtits när en markägare på västkusten spärrade av en badplats, som allmänheten sedan gammalt använde, med ett staket. Hans stuga låg cirka 70 meter från badplatsen på en klippsluttning utan skyddande träd. Regeringsrätten ansåg att badstranden inte ingick i tomten. I ett annat fall vägrade emellertid regeringsrätten stängselgenombrott vid en strand 150 meter från en herrgård. Där spelade det tydligen en roll att det gällde ett öppet område med karaktär av park och med terrassanläggningar och liknande. I ett tredje fall satte en skånsk markägare upp viltstängsel kring en vacker skog, där han drev försöksverksamhet med vildsvin i samarbete med Lunds universitet. Han tvingades öppna passage i stängslet för allmänheten på ett ställe (inte två som Naturvårdsverket begärde). Hade det medfört allvarligare svårigheter för hans verksamhet att allmänheten fick ströva runt i skogen, hade han kanske inte behövt öppna någon passage alls.
Med vänliga hälsningar!

