Annika Feltons forskning om älgar och deras föda har fått genomslag och respekt hos både jägare, skogsägare och andra. Det var en av anledningarna att hon ficka ta emot Föreningen Skogens pris Guldkvisten i våras.
Hon doktorerade vid The Australian National University i Canberra och har gjort fältarbete i Sydamerika på spindelapors diet. Den svenska älgens matvanor låter i jämförelse en smula torrt, men Annika Felton är långt ifrån trött på klövviltets näringsekologi. Hon ser också ett stort intresse hos omvärlden för forskningen, vars resultat hon säger används och diskuteras.
Hon ger en inblick i forskningens fotarbete när hon berättar hur hon kontaktade svenska älgjägare för att få prover på älgens maginnehåll.
Bjöd in sig själv
– Jag bjöd in mig själv till årsmöten. För det mesta blev det ja, och jag fick kanske en punkt på dagordningen vid fikat. Då berättade jag om forskningen jag planerade, och sedan kunde jag skicka ut provtagningskit och videoinstruktioner till de jägare som ställde upp.
Hon köpte också frysboxar och ställde ut runtom i landet där proverna kunde sparas. Ibland ringde någon och sa att frysboxen var full, och då fick hon tömma den på prover. Det blev många mil, många möten och många timmar för Annika under ett vinterhalvår, men det gav resultat och de insamlade proverna var av god kvalitet för forskningsändamål.
– Jag blev glad över hur många jägare som ställde upp på att ta prover och många andra uppgifter.
I korthet visar resultaten hur de stora växtätarna både påverkas av och påverkar vegetationen. Samspelet med människans agerande är ytterligare en faktor och det är den som gör det hela till ett kontroversiellt område där Annikas forskning bidrar med fakta om klövviltets föda. Målen lägre skogsskador och högkvalitativa viltstammar är svåra att förena just nu, men forskningen kan visa en möjlig väg.
Kritik från båda sidor
– Jag har fått kritik av både skogsägare och jägare och har inbjudits att föreläsa av båda sidor och det är kanske ett bra tecken, säger hon.
Hon äger inte skog själv, jagar inte och är inte heller expert på jaktens påverkan, även om viltets populationstäthet ofta är en viktig detalj i forskningen.
– Eftersom jag fokuserar på fodret kanske det blir mer lättsmält, säger Annika och vitsar kanske oavsiktligt till det om älgarnas födointag.
Har hon själv överraskats av något under årens forskning?
– Ja, bland annat fick vi upp ögonen för hur viktigt bärriset är. Forskningen har koncentrerats mycket på träd, men undersökningen av hundratals älgars våm visade bland annat att bärriset stod för en tredjedel av födan på vintern.
– Vi för hela det internationella forskningsfältet för näringsekologi och idisslare framåt, och det är kul, säger Annika Felton.
Fotnot Annika Felton medverkar i avsnitt 98 av Skogspodden, där hon berättar om sin forskning kring älgarna och övrigt klövvilt (skogspodden.se).
UR SKOGEN 5/2023