I Skogssverige har tidigare anmälts tre forskningsrapporter om undersökningar av skogsbrukssätt och skogspolitik under perioden 1850–2000 (Institutionen för skogsskötsel, SLU, Umeå). Syftet med undersökningarna, som utförts av Karl-Göran Enander, har varit att analysera tillkomsten och förändringarna av de skogsvårdslagar, som stiftats under denna period.,
,
Kan man lära av historien?
,
,Kan man av undersökningarna dra några slutsatser rörande den framtida skogspolitiken? Karl-Göran Enander menar att det hänger på om man vill ta lärdom av historien eller inte. I det följande exemplifierar han hur resultatet av skogspolitiken och utvecklingen av skogstillståndet enbart de senaste tjugo-tjugofem åren kanske kan ge antydan om kommande förändringar. Under denna period utfördes nämligen i praktiken två fullskaliga skogspolitiska experiment. ,
,
Experiment 1
,
,I det första ”experimentet” som ägde rum 1984–1993 kulminerade regleringen av skogsbruket med den mest omfattande skogslagstiftningen någonsin. ,
,
Experiment 2
,
,I det andra, 1994–2004, har skogspolitiken varit avsevärt nedtonad med färre lagbestämmelser och mindre resurser för övriga skogspolitiska medel. ,
,
Karl-Göran Enanders undersökningar
,
,För att återgå till undersökningarna omfattade de alltså perioden 1850–2000. De visade bland annat att skogstillståndet, virkesförrådets utveckling och farhågor för kommande virkesbrist ofta var de primära faktorerna bakom förslagen och besluten om skogslagstiftning. Fortfarande år 1948 var ett otillfredsställande skogstillstånd och oro för virkesförsörjningen till skogsindustrin och därmed även för sysselsättningen huvudmotivet för lagstiftningen.,
,Trots att skogstillståndet förbättrades relativt snabbt efter 1950 fortsatte skogsindustrins virkesförsörjning att vara en huvudfråga i skogspolitiken, och blev under slutet av 1970-talet ett akut problem. Därför skärptes 1979 och 1983 bland annat återväxt- och avverkningsbestämmelserna i skogsvårdslagen och infördes röjnings- och gall-ringsskyldighet. Man startade också en översiktlig skogsinventering, ÖSI, som gav skogsvårdsstyrelserna möjlighet att styra lagtillsyn, rådgivning, bidrag m.m. till inventerade områden. Det var en kraftfull skogspolitik, som gav ett från produktionssynpunkt mycket positivt resultat:,
,
Resultatet av det första experimentet
,
,Skogsodlingsresultatet förbättrades under 1980-talet från omkring 60 % till över 80% godkända planteringar. Röjningarna ökade från cirka 200 000 hektar 1979 till 350 000 hektar per år under 1980-talet enligt Skogsstyrelsen. Även gallringarna ökade under denna tid. Ökningen berodde på samma orsaker som för röjningarna, nämligen skyldighet att åtgärda täta bestånd samt rådgivning. Härtill kom mekaniseringen av gallringsarbetet och prishöjningarna på massaved, vilket gjorde även tidiga gallringar lönsamma. ,
,När den allmänna konjunkturen och skogsbrukets lönsamhet började förbättras från omkring 1984 höjdes ganska snart röster för avreglering av skogsbruket, främst från skogsägarrörelsen som redan på 1960-talet hade krävt en nästan total avreglering. Tillfället för de borgerliga partierna att driva igenom tidigare idéer om ett mindre reglerat skogsbruk infann sig efter regeringsskiftet 1991, då de fick regeringsmakten.,
,
Faran för virkesbrist över?
,
,En annan viktig faktor i sammanhanget var att farhågorna för virkesbrist tycktes vara skingrade i början av 1990-talet. Skogsindustrins efterfrågan på råvara, och därmed avverkningarnas storlek, hade nämligen blivit lägre än den prognostiserade, vilket medförde en successiv ökning av den årliga tillväxten. Den uppgick i början av 1990-talet till närmare 100 miljoner skogskubikmeter och bruttoavverkningarna till omkring 65 miljoner skogskubikmeter årligen. ,
,För första gången under 1900-talet var skogstillståndet och virkestillgångarna sådana, att regering och riksdag inte kände sig pressade att sätta produktionsaspekterna främst. Det underlättade beslutet om avreglering av skogsproduktionen 1993. Man ansåg sig också ha fått ett ökat utrymme för miljövård i form av biotopskydd och frivilliga avsättningar för naturvårdändamål. ,
,
Intentionerna i skogspolitiken 1993
,
,Regeringens grundidé med den nya skogspolitiken 1993 var att den biologiska mångfalden skulle gynnas av avregleringen. Skogsägarna skulle få större frihet att välja skogsbrukssätt och skötselmetoder. Tidigare ansågs de ha varit styrda i dessa avseenden.
, I de bindande föreskrifterna till 1979 års lag stod exempelvis att ”Slutavverkning skall som regel utföras som trakthuggning med eller utan skärm och fröträd.”
,Denna styrning skulle upphöra, och begreppet slutavverkning skulle inte användas i lagen. I sina utgångspunkter för avregleringen resonerade kommittén om alternativa skogsbrukssätt, exempelvis blädning. Bestämmelserna i skogsvårdslagen om gallrings- och röjningsskyldighet slopades också för att bland annat öka variationen i skogslandskapet. ,
,
Sämre skogsvård efter avregleringen
,
,Återväxterna försämrades. Andelen föryngringar med godkänd kvalitet minskade till 74 % under 1990-talets andra hälft. De privata skogsägarna har lyckats något sämre än skogsbolagen. ,
,Orsaken till försämringen är att skogsägarna i många fall valt att tillämpa självföryngring på marker, som inte är lämpliga för detta. De ställer dessutom ofta för få fröträd, och markbereder hyggena för dåligt. Det senare gäller även vid skogsodling. En förklaring till detta kan vara att regeringen 1993 uttalade, att en ökad användning av självföryngring under fröträd och skärm var önskvärd för att öka variationen i landskapet.,
,
Effekter på lång sikt
,
,När man funderar över konsekvenserna av det försämrade resultatet, skall man ha i minnet att investeringar i beståndsanläggning ger utdelning efter en mycket lång tid. Framför allt skogsodling, men även röjning, uppfattas därför ofta som ekonomiskt betungande, vilket alltid har varit ett av den ”långa ekonomins” problem i skogsbruket. ,
,1896 års Skogskommitté uttryckte detta på följande sätt: ”Ty det ligger i människans natur att i mycket ringa grad låta sitt handlingssätt påverkas av utsikten till en vinst, som utfaller först efter en eller flera mansåldrar.”
, Detta var ett av huvudskälen till att den första nationella skogsvårdslagen från 1903 blev en återväxtlag. ,
,
Resurserna till rådgivning har minskat starkt
,
,Genom att jämföra arsenalen av skogspolitiska medel före och efter 1993 bör man kunna finna ett skogspolitiskt recept för att förbättra återväxterna. Man finner att bestämmelserna i skogsvårdslagen i stor utsträckning är desamma. Den stora skillnaden är dels att resurserna för inventering av åtgärdsbehoven m.m. i skogarna dragits ner, dels att skogsvårdsstyrelserna personal för rådgivning i stort sett halverats, trots att regeringen 1993 förutsatte att avregleringen skulle kompenseras med mer rådgivning. Jordbruksminister Karl-Erik Olsson yttrade då:
,”Rådgivning kommer att vara ett viktigare medel i skogspolitiken än hittills.”
, Nu blev det inte så och ekvationen har därför inte gått ihop. Följden har blivit lägre intensitet i både återväxter och beståndsvårdande röjningar.,
,
Avreglering gav minskad röjningsaktivitet
,
,Röjningsarealerna minskade till 200 000 hektar/år under perioden 1994–1999. Därigenom har återigen en stor areal av oröjda ungskogar ackumulerats – enligt Skogsstyrelsen 1,2 miljoner hektar år 2000. Det är samma utveckling som ägde rum under flera årtionden, innan röjningsskyldighet infördes i skogsvårdslagen 1979, då den oröjda arealen uppgick till över två miljoner hektar. Den sannolikt främsta orsaken till dagens situation i ungskogarna torde därför vara att röjningsplikten slopades 1993. ,
,
Inga lagbrott och inga idealister
,
,Skogsägarna har dock inte brutit mot skogsvårdslagen när de inte röjt sina ungskogar, eftersom det inte finns någon röjningsskyldighet. Däremot har de inte infriat beslutfattarnas tilltro till att de skulle fortsätta med oförminskad intensitet i röjningarna, vilket äventyrar skogsproduktionen. Förutom en allmän avregleringsiver var motivet att slopa röjningsplikten, att en ökad frihet att välja skogsskötselmetoder skulle öka den biologiska mångfalden. I det avseendet har skogsägarna lyckats bättre, och i stor utsträckning utfört röjningarna och även gallringarna på ett miljömässigt godtagbart sätt. ,
,
Slutsatser av ”experimenten”
,
,Valet av skogspolitiska åtgärder för att förbättra skogsvården kommer sannolikt liksom tidigare att påverkas av den aktuella virkessituationen. Den har förändrats avsevärt sedan den nuvarande skogspolitiken beslutades. Bruttoavverkningen har ökat, och samtidigt har avsättningar av skogsmark för naturvårdsändamål tillkommit.
, Skillnaden är därför mycket liten mellan bruttoavverkningen, beräknad till omkring 85 miljoner m3sk 2002, och den tillgängliga tillväxten som är obetydligt större. Det kan därför uppstå regional virkesbrist, vilket sätter press på både stora och små skogsägare att förbättra skogsvården.,
,
Något måste göras åt återväxterna
,
,Det torde knappast råda någon tvekan om vad som behöver göras åt problemet med återväxterna. Framför allt måste rådgivningen utökas och göras praktiskt inriktad. Forskningsunderlag och kunskaper är fullt tillräckliga för att man skall nå framgång med detta. Återväxterna måste också konsekvent följas upp med lagtillsyn. Man bör observera att beståndsanläggningen skiljer sig från övriga skogsskötselåtgärder genom att den är den biologiskt mest komplicerade åtgärden, och kräver störst noggrannhet vid utförandet. Felmarginalerna är mycket små, och det är ofta svårt att på ett tillfredsställande sätt reparera misstagen efteråt. ,
,
”Piska eller morot”, eller både och?
,
,Jämförelsen mellan skogspolitiken före och efter 1993 visar också vilka medel som hittills haft störst effekt på röjningarna, nämligen kombinationen röjningsskyldighet och rådgivning. Det går dock inte att utesluta, att man med andra metoder att använda de skogspolitiska medlen eller med nya ekonomiska incitament kan förbättra be-ståndsvården. Valet av medel beror slutligen på vilken röjningsintensitet man vill åstadkomma och vilka resurser detta kräver.,
,
Var finns alternativen?
,
,De alternativa skogsbrukssätten har missgynnats.,Kalhuggning och skogsodling eller självföryngring under fröträd var de nästan totalt dominerande skogsbrukssätten 1993. Trots förväntningarna om ökad användning av alternativa skogsbrukssätt dels i det ordinarie skogsbruket för att främja den biologiska mångfalden och variationen, dels i tätortsnära skogar och i skogar, där man vill bevara kontinuiteten i de skogliga ekosystemen (riksdagen 1993), har dessa inte ökat nämnvärt sedan dess. ,
,Det är naturligtvis betydelsefullt att de skogsägare som vill tillämpa alternativa skogsbrukssätt kan göra detta på basis av forskning och beprövad erfarenhet. Enligt forskare vid skogsfakulteten finns emellertid fortfarande få nya forskningsresultat redovisade om alternativa skogsbrukssätt. Att så små framsteg gjorts forskningsmässigt och i praktiken inom detta område, får man se som en underlåtenhet och en urholkning av ambitionerna i den skogliga miljöpolitiken. ,
,
Friheten för skogsägarna?
,
,Resultatet är att skogsägarna knappast har någon frihet att välja andra sätt att sköta sina skogar än de sedvanliga. Man borde därför kunna vänta sig mer försök och forskning om alternativa metoder, såsom blädningsformerna(1) ren (stamvis) blädning och luckhuggning. Med nuvarande teknik är de mindre lönsamma än kalhuggning, men ingenting motsäger att blädning på lämpliga ståndorter klarar rimliga produktionskrav. Ett psykologiskt motstånd måste dock brytas, eftersom många inom skogsbruket länge levt i någon slags blädningstrauma orsakat av tidigare misslyckanden med falska blädningsmetoder.,
,
Blädningstermer (1)
,
,Begreppet blädning kan vara svårt att reda ut, men det underlättar om man utgår från vad jag vill kalla grundmodellen för blädning, densamma som ovannämnda ren eller stamvis blädning. Metoden innebär att beståndsvård och föryngringshuggning pågår samtidigt i hela skogsområdet. Täta grupper av yngre och medelålders träd gallras och enstaka äldre träd avverkas för att släppa fram ungskog och plantor. Det blir efter en längre tid en blandning av alla åldersklasser inom området. Detta är den blädningsform som alla talat och fortfarande talar om, men som knappast har tillämpats i Sverige i det ordinarie skogsbruket. ,
,Traktblädning eller luckhuggning innebär att avverkningarna fördelas på ett stort antal ytor, små hyggen, ca 500 – 1500 kvadratmeter, utspridda på det område där skogen skall förnyas under de närmaste årtiondena. Markberedning kan behövas. När det kommit självföryngring i luckorna utvidgas dessa och växer så småningom ihop, och det blir ett både terrassformigt och vågigt krontak. ,
,De s.k. blädningsmetoder , som under 1900-talets första hälft praktiserades i stor skala och som i många fall enbart bestod i utplockning av husbehovsvirke eller grova dimensioner för avsalu, och utan beaktande av återväxten har jag kallat falska blädningsmetoder. ,
,Karl-Göran Enander/redigerat av Ivar Palo,