Han får dock svar direkt av andra läsare:,, 1. Naturvårdssverige och skogen
, Pierre Kjellin borde uppdatera sig om hur Naturvårdssverige ser ut. Skogsstyrelsen förfogar inte över rätten att besluta om naturreservat. Där jobbar man med skyddsformerna biotopskydd och naturvårdsavtal. Biotopskydd är små markområden (oftast < 5 ha) där markägaren ekonomiskt ersätts fullt ut genom s k all framtidsupplåtelse. Dessa områden är sedan skyddade för all framtid.,
Naturvårdsavtal är flexibla och frivilliga och skrivs mellan skogsägaren och staten på normalt 50 års tid. Detta görs på marker som kräver skötsel för att bevara naturvärdena. Skogsstyrelsens skyddsinstrument utgör areellt endast en bråkdel av den totala naturvårdsarealen. ,
,Naturreservat däremot instiftas av Länsstyrelsen. Inom ramen för den nationella strategin för skydd av skogsmark sker naturvårdsarbetet i djupt samarbete mellan Naturvårdsverk, Skogsstyrelse, Länsstyrelse och markägare. Naturvårdssverige idag befinner sig i en intensiv fas med att säkerställa de naturvärden som är identifierade. Det är då grunden läggs för arters spridning. Detta sker efter riktlinjerna i den nationella strategin, vilken bl a tar hänsyn till konnektiviteten mellan olika områden och hur arter kan spridas i landskapet. Den har dock sin tyngdpunkt i de koncentrerade områden med högst naturvärden, s k värdetrakter (i Blekinge oftast ädellövskog), vilkas skyddsvärde prioriteras högt i naturvårsarbetet. ,
Som ett komplement till ovanstående tillkommer den generella naturvårdshänsyn som det enligt skogsvårdslagen åligger varje skogsägare att utföra vid varje skogsbruksåtgärd. Det bästa skyddet utgör annars en intresserad markägare. För vem vill väl fördärva något man värnar om? Problemet är bara att statistiken visar den omsättning som finns på skogsfastigheter. Många ägarbyten föranleder en mer statisk skyddsform. Det är missvisande att prata om att stora arealer ska reservatsskyddas i ett län där granen står i täta rader och täcker 60% av skogsmarksarealen. Tillika inom en växtgeografisk region som går under benämningen lövskogsregionen. ,
,Jag håller med Pierre Kjellin om att det är viktigt att se till att skyddsvärda områden binds ihop men Naturvårdssverige är inte riktigt där ännu. Man har fullt upp med att säkerställa de naturvärden som identifierats. Och det är bråttom. Fjällskogarna undantagna är mindre än 1 % av våra skogar skyddade!
, Ola Runfors, Ronneby ,, , 2. Många missuppfattningar om skydd av skogsmark
, Pierre Kjellin visar att han har en mycket begränsad kunskap om hur vi på berörda myndigheter arbetar med långsiktigt skydd av skogsmark. ,
,På Skogsstyrelsen i Blekinge arbetar vi väldigt mycket med s.k. naturvårdsavtal som är en frivillig överenskommelse mellan staten och markägaren. I avtalen regleras hur skogen ska skötas så att man bevarar och förstärker ett specifikt områdes natur- och kulturvärden. För detta avtal får man en mindre ekonomisk ersättning som således är en uppmuntran till naturintresserade markägare. ,
,Dessutom kan vi erbjuda bidrag till skötseln av området. Naturvårdsavtalen har visat sig vara ett mycket bra naturvårdsinstrument och markägarna är mycket nöjda och känner sig stolta över sin gärning. Sedan är det naturligtvis så att vi även måste avsätta reservat och biotopskyddsområden för att klara den biologiska mångfalden. Vissa områden är helt enkelt så värdefulla att de måste ha ett starkare och mer långsiktigt skydd. Pierre Kjellin påstår att det antingen är svart eller vitt i naturvårdspolitiken. Inget kan vara mer fel. Många länder i världen ifrågasätter i stället Sveriges strategi att kombinera naturhänsyn med aktivt skogsbruk på huvuddelen av arealen. De undrar hur vi ska klara våra mest hotade arter om vi inte helt undantar riktigt stora arealer från ekonomiskt inriktat skogsbruk. ,
,Vi tror dock på vår ”svenska modell” och har goda förhoppningar om att kunna kombinera ett lönsamt skogsbruk med bevarande av natur- och kulturvärden. Vad Pierre Kjellin slutligen vill komma fram till är att det måste vara viktigare att bevara kulturminnen än biologisk mångfald. Det är tråkigt om vi måste göra en sådan prioritering. Själv anser jag att båda delar är lika viktiga. Många av de arter som vi försöker bevara är en förutsättning för att vi ska kunna bedriva ett ekonomiskt hållbart skogsbruk. Många av våra viktigaste skogsträd är t.ex. beroende av vissa svampar för sitt näringsupptag. Många fåglar och insekter är en viktig (långt viktigare än vad vi anar) del i bekämpandet av skadeinsekter som den rysligt aktuella granbarkborren.,
, En annan sak som vi ofta glömmer bort är att många (ca 60%) av våra mediciner på ett eller annat sätt kommer från naturens mångfald och då inte enbart från regnskogarna utan även från våra svenska skogar. Varje dag försvinner flera arter för alltid från jordens yta. Kanske bar den där oansenliga skalbaggen som vi utrotade på ett ämne som kunde ha botat någon form av cancer. Vågar vi ta den risken? För egen del vill jag att mina barn ha möjlighet att höra samma fågelkör som jag alltid har hört i den blekingska skogen. Likaväl vill jag att de i verkligheten ska få se hur resterna av en kolmila ser ut.,,
Sist men inte minst vill jag att de ska leva i ett rikt och tryggt land som bygger en stor del av sitt välstånd på intäkter från ett miljöanpassat skogsbruk. ,
,Till min tidigare insända artikel vill jag gärna göra följande tillägg. Det är faktiskt inte helt tydligt vilken prioritering Pierre Kjellin gör mellan kulturmiljöer och arter. För är inte värdet med båda delarna att vi även i framtiden kan se dem i deras naturliga miljö och inte bara på bild? Det vore bra med ett förtydligande på denna punkt. ,,
Joakim Hemberg, Naturvårdsansvarig, Skogsstyrelsen, Blekinge distrikt , ,