– Det är kul att få välja sin gran, och dessutom hugga den själv. Fast barnen har nog roligast.
Medan kunderna går runt bland granarna på Kullahalvön, sprakar en eld där man kan värma sig och grilla. Det är mycket att välja på. Mörkgröna kungsgranar och silvriga blågranar står blandade med vanliga svenska julgranar. En del är små, andra stora och några riktigt stora torggranar.
– När granarna står blandade blir det svårare – och roligare – för kunderna att välja. Alla granar har sin egen personlighet, säger Göte.
Det går mode i granar som med allt annat. Förr var den vanliga svenska julgranen populärast men nu är det kungsgran som gäller. Den har mjuka mörkgröna barr som sitter kvar hela julen. Men om Göte själv får välja blir det blågran.
–Blågranen behåller barren längst – de varar ända till påsk. Dessutom är den karismatisk och vacker. Silvrigheten förändras i ljuset och ingen gran är den andra lik, en del blir blåare, en del silvrigare.
Vid allhelgonahelgen kommer de första kunderna för att köpa pynt till gravar och i mitten av november börjar säsongen på allvar. Då köper folk utegranar som ska lysa upp trädgårdar och innergårdar. Granarna kostar mellan 50 och 550 kronor. De granar som inte är så fina brukar Göte lägga i en hög och sälja som bonusgranar.
–Man kan alltid ha en gran till fåglarna.
Sista helgen före jul strömmar kunderna till. Då kan det komma 200 personer och det är bilar överallt, ända upp till planteringen. Många ser ut sin gran långt i förväg men Göte säger alltid att han inte kan garantera att granen finns kvar när kunden kommer tillbaka.
–En del markerar sin gran med en plastkasse. Men när många vill ha samma gran så hamnar plastkassen snabbt på granen intill.
Granarna säljer som smör i solsken. Bara på självplocken säljer man 400-500 stycken. Göte hinner inte odla fram så att det räcker – därför får han köpa in färdighuggna också.
–Jag sätter cirka tusen plantor varje år. Hälften klarar sig och blir julgranar. I bästa fall kan man ta de första när de stått här mellan sju och tio år. De får inte bli mer än 12 till 14 år, då förändras de och blir fula.
Göte har odlat julgranar i över fyrtio år. Han började med ett tunnland granplantor – nu har han fjorton. Det är ständigt arbete med plantering, föryngring och tillsyn. Dessutom måste man brinna för jobbet om man ska nå resultat. Det gäller att orka fortsätta kämpa och vara positiv. Göte har nyss fyllt 84 år.
–Man håller igång.
Granarna måste beskäras, annars blir de inte täta och fina. Före midsommar ska skotten toppas. Det är också viktigt att gödsla, Göte använder vanlig NPK. Men det största jobbet är att hålla undan gräset mellan granarna. Plantorna far illa av gräset särskilt under uppväxten.
–Man måste alltid ligga steget före. De måste ju få ljus från alla håll för att växa jämt. Jag brukar ha 1,35 meter mellan granarna för att kunna klippa gräset och ge dem ljus.
Rådjuren brukar feja hornen på granarna. Tyvärr väljer de alltid de rakaste. Snytbaggar kommer där det har varit planterat innan medan barkborrarna mest kommer på äldre granar. De senaste åren har olika sorters löss varit ett stort problem.
–Sitkalusen var på besök för ett par år sedan. Den suger näringen ur barren så de blir bruna och ramlar av. En sådan gran vill ingen köpa, säger Göte.
Hur ser din favoritjulgran ut?
–Den skall vara karismatisk – ha en själ.
Text och foto: Karin Bernle
Ur Tidningen SKOGEN 11/2012