Det är en solig dag när huvudprojektledaren för biokraftvärmeverket, Mats Strömberg, börjar guidningen. På den stora gårdsplanen står flerhundraåringa ekar och delegationen får väja för grävskopor och truckar. Ljudnivån inne i anläggningen är hög, värmen från förbränningpannan är påtaglig och och luften doftar kokt damm.
Härifrån kommer energin som försörjer stora delar av Stockholm med värme och el. 750 GWh el och 1700 GWh värme kommer härifrån. Det vilket motsvarar uppvärmningen av cirka 190 000 normalstora lägenheter.
Pannan är designad för att ta emot 100 procent biobränsle och går på flis som når Värtaverket från hela Östersjöområdet. Uppemot fem båtar i veckan anländer den specialbyggda piren och ett tåg om dagen lastar av här. Det kan röra sig om grot från skogsavverkning och bark från pappersmassaindustrin.
– Det har varit ett väldigt utmanande projekt, men samtidigt spännande, säger Mats Strömberg, Fortum Värmes projektledare. Det är jobbigt att att bygga en så pass stor anläggning på den här platsen, i stadsmiljö. Särskilt krävande är det i och med att vi haft tre stora byggplatser, hamnen, bergrummen och den stora anläggningen.
Det underjordiska flislagret är enormt. Det ligger 44 meter under marknivån och nås genom några av anläggningens 1000 meter tunnel. Rummet har tidigare tjänat som reservlager för olja men är nu värd åt biobränsle från skogen. Luften är fuktig och belysningen skum. Här ryms ungefär 50.000 kubikmeter flis. Flisen lastas in från tåg och båtar, sedan vidare på ett aldrig avstannande rullband upp till förbränningsugnarna via enorma silos. 12.000 kubikmeter flis per dygn passerar här.
Resterna, askan som blir kvar, går tillbaka till hamnen, samlas i stora silos och kan sedan nyttjas som täckmaterial på tippen eller konstruktionsmaterial i vägar, men allra helst ska askan gå tillbaka till skogen som gödning.
I och med premiären av anläggningen ökar andelen grön el i Stockholmsområdet från 80 till 90 procent av totalproduktionen. Användningen av fossila bränslen i det befintliga Värtaverket minskar kondioxidutsläppen i Stockholm med cirka 126 000 tusen ton per år.
– Andelen stoft är knappt mätbart, så det är väldigt bra miljöprestanda, säger Mats Strömberg.
Text och bild: Lina Arvidsson, praktikant på Föreningen Skogen med uppdrag från SkogsSverige.
Mer om Lina Arvidsson
Föreningen Skogens journalistpraktikant Lina Arvidsson har ett brinnande intresse för skog och friluftsliv. Övriga intressen handlar om zombiefilm och roller derby. Fritiden ägnas åt barnen, bio och fjällvandring.
Kontakta Lina: arvidssonlina@gmail.com