Rene Nyberg jämför två branscher där Finland är en stor aktör i Ryssland. Här får man ger värdefull insikt i hur Ryssland fungerar. Han tar exempel från Rysslands mest underutvecklade industrisektor, skogsbruket och dess mest reformerade, elproduktionen.,
, Ryssland vill få in investerare
,I grunden anser Nyberg, var tvisten mellan EU och Ryssland om exporttullarna en fejd över hur man bäst främjar investeringar i Ryssland. Den visade också en brist på förståelse hos den ryska regeringen om skogsindustrins art om och dess globala dynamik. Med tanke på att mållinjen för Rysslands WTO-medlemskap är i sikte, måste kampen om rundvirket anses vara ett stort etikettsbrott av den ryska regeringen inom området industripolitik.,
,Fejden avslöjade också en allvarlig brist inom delar av Finlands industri att tänka strategiskt. Trots allt omfattar den ryska taigan en tiondel av planetens markyta och är världens överlägset största existerande resurs av nyproducerad barrfiber. Men Rysslands skogstillgångar förblir till stor del outnyttjade pågrund av avsaknad av ordentlig lagstiftning och infrastruktur.,
,”Språkförbistring”
,Den finska pappers-och skogsindustrin ville ta ett steg i taget i Ryssland. Man började med att bygga upp en infrastruktur för skogsavverkning, samt sågverk på andra sidan riksgränsen. ”Så småningom” planerade man att bygga massa- och pappersfabriker i Ryssland. Kapitaltillgångarna förblev dock till stor del på kvar i Finland. Det finska misstaget var att vänta på att ett bra läge enligt skandinaviska förhållanden skulle uppstå, vilket enligt Nyberg inte fungerar i Ryssland. ,Förvirring uppstod när de finska skogsbolagen började importera stora mängder rundvirke, främst björk, till sina massafabriker i Finland. Finlands planer på att investera i massaproduktion på den ryska sidan av gränsen låg alltid alltid kvar på ritbordet. En helt ny massafabrik är ju en stor investering som kräver en första insats på cirka 1 miljard euro, och bör av hänsyn till synergieffekter, följas av ett större integrerat investeringspaket som leder till byggandet av ett pappersbruk.,
,Finnarnas långsiktiga planer var inte alls klara för den ryska regeringen. Istället anklagade ryssarna finska skogsindustrin för att dra fötterna efter sig och utnyttja rysslands naturresurser, utan egentlig avsikt att investera i mervärden på rysk mark. När förtroende väl förlorats, hindrade inte ens stödet på högsta politiska nivå, den ryska regeringen att frångå sitt beslut om att visa var skåpet skulle stå.,
,Absurda virkestullar
,Sett i backspegeln, skriver Nyberg, ter sig de ryska åtgärderna absurda ut. Den orimliga exportull som infördes av ryssarna på rundvirke påverkade mest björk och asp, för vilka det endast finns begränsad efterfrågan på hos ryska massafabriker. Vad värre är, det rubbade den naturliga balansen i avverkningarna. Endast 30 procent av björk- timmer i nordvästra Ryssland lämpar sig för lokal plywoodproduktion. Resten duger bara till massaved. Beslutet att sätta höga exporttullar på rundvirke har slagit undan benen för ekonomin inom avverkningarna i nordvästra Ryssland, vilket gett allvarliga konsekvenser för hela regionen.,
,Den finländska skogsjättarna drog sig tillbaka hem till Finland. De lade ner sina avverkningar, nedmonterade sin infrastruktur på den ryska sidan av gränsen och lade alla långsiktiga investeringsplaner i Ryssland på hyllan. Utan en stadig ström av ryskt timmer, fick flera finska bruk stänga, vilket ledde till omfattande uppsägningar av arbetskraft. Finsk skogsindustri vände sig istället till Sydamerika och omfokuserade sin massastrategi till att använda eukalyptus istället för rysk björk. Otroligt nog, tycker Nyberg, levereras idag eukalyptusmassa skeppad över Atlanten från bruken i Uruguay och Brasilien till finska pappersbruk.,
,Att verka från insidan
,Kunde detta gräl mellan Ryssland och Finland ha undvikits? Rene Nyberg tror det. Inte genom rysk utpressning och investering under tvång, utan genom så kallade ”brownfield” investeringar i gamla industrietableringar där det fanns gott om arbetskraft. I efterhand verkar det som de stora finska skogsföretagen väntade på att de ovan nämnda skandinaviska förutsättningarna skulle dyka upp innan man gav grönt ljus för stora investeringar i Ryssland. De såg på skröpliga ryska bruk i en-fabriksstäder med tusentals anställda, varav många överflödiga, och andra ryska förväntningar på finansiering av en social infrastruktur. Vad de inte såg var att investeringar i sådana områden skulle ge dem en position inne i Ryssland, vilket enligt Rene Nyberg, skulle gett företagen en betydligt bättre förhandlingsposition gentemot den ryska regeringen.,
,Kraftindustrin –ett föredöme
,Under tiden står elkraftsproduktionen och eldistributionen inför den mest omfattande reformen av det sovjetiska industriella arvet. På många sätt ligger Ryssland före EU:s avreglering och avskiljande av den elektriska kraftsektorn från staten. Den underliggande logiken i reformerna som leddes av Anatolij Tjubajs för demonteringen av Unified Energy Systems elmonopol, var att skapa förutsättningar för en marknad som skulle dra till mycket behövda investeringar. Bland internationella investerare, finns tre spelare som utmärker sig. De är Enel i Italien, E. ON i Tyskland och Fortum i Finland. Hittills har var och en investerat så mycket som 5 miljarder euro i Ryssland. Fortums investeringar på 4 miljarder € utgör den enskilt största finländska investeringen i Ryssland någonsin och utgör för närvarande nästan hälften av de sammanlagda finländska investeringarna i Ryssland.,
,Fortum ville initialt öka sitt 25 procentiga aktieinnehav i vad som brukade vara Lenenergo (numera TGK-1), ett elkraftsproducerande företag i St Petersburg. Detta blev inte av , men Fortum erbjöds möjlighet att investera i Ural och västra Sibirien, vilket man också gjorde. Idag kontrollerar Fortum kraftbolaget TGK-10 som numera omdöpts till OAO Fortum.,
,Även med sin position som världsledande inom kraftvärmeteknik, står Fortum inför stora utmaningar. Bolaget ska inte bara att bygga ny kapacitet mitt inne i hjärtat av det ryska olje- och gasproduktioncentrat. Fortum måste också modernisera de föråldrade fjärrvärmenäten i flera stora städer i regionen.,,Det ultimata, och kanske enda sättet att påverka rysk lagstiftning är från insidan. Stora investerare måste vara på plats för utan dem, rör sig ingenting i Ryssland. Att vara på plats inne i Ryssland ger därför finska Fortum möjlighet att påverka både politiska beslut och utformningen av lagstiftningen. Detta är viktigt, eftersom Tjubajs reformer visseligen förändrat landskapet, men har lämna kvar en hel del påverkansmöjligheter för framtida aktörer. Den ryska elmarknaden och fjärrvärmesektorn är i stort behov av reformer. De utländska investerarna som är ”på insidan” är väl positionerade för att kunna påverka utvercklingen av Rysslands elkraftsektor. Deras närvaro är också ett test av den ryska regeringen, och hur konsekvent den tillämpar de aviserade spelreglerna inom elkraftsmarknaden. Detta kommer att avgöra det allmänna investeringsklimatet i Ryssland.,
,Ivar Palo
,www.skogssverige.se
,Källa: The Moscow Times,