I dag överlämnas Skogsutredningen 2019 till regeringen. Den innehåller flera kontroversiella förslag, varav det mest uppmärksammade är att drygt 500 000 hektar fjällnära produktiv skogsmark ska skyddas. Sverige måste ta ett internationellt ansvar, menar utredarna som skriver:
”Utredningen bedömer att detta intakta landskap är i det närmaste unikt i ett västeuropeiskt, och mycket skyddsvärt ur ett globalt, perspektiv”.
Området skulle täcka ett hundra mil långt fjällnära område. Kostnaden för att ersätta markägare beräknas till drygt 14 miljarder kronor. Därutöver föreslås att Sveaskogs marker, som redan är brukade, ska användas som ersättningsmark till ägare av skog som skyddas formellt. Det handlar om att Sveaskog avstår mark till ett värde av 5,7 miljarder kronor.
”På så sätt kan ett aktivt privat skogsbruk av stor betydelse för lokalsamhället fortsätta trots att stora områden skyddas”, skriver man.
Cirka 7 000 markägare berörs av det omfattande områdesskyddet i fjälltrakterna.
Utredningen bedömer att det initialt kan vara negativt när det gäller arbetstillfällen och landsbygdsutveckling. På längre sikt bör dock förslaget kunna leda till utveckling för naturturism, friluftsliv, jakt och fiske, anser man.
Efter att dessa avsättningar gjorts för naturvård skulle cirka 250 000 hektar produktiv skogsmark återstå ovanför den fjällnära gränsen.
FRIVILLIGHET SKA GÄLLA FÖR ÖVRIGT
För landets småskogsbrukare i övrigt förespråkas frivillighet när det gäller naturvårdsavsättningar. Och man anser att Skogsstyrelsens nyckelbiotopsregistrering bör upphöra.
”Idag fungerar registrerade nyckelbiotoper som en röd flagga både för myndigheten och för de marknadsutvecklade certifieringssystemen”, uppger Skogsutredningen.
Markägaren får svårt att sälja sitt virke från nyckelbiotoper samtidigt som man inte garanteras ersättning, konstaterar man.
Utredningens slutsats är att nyckelbiotopsregistreringen utgör en ärendehandläggning hos Skogsstyrelsen som det saknas stöd för i rättsordningen. Dessutom menar man att nyckelbiotopsmetodiken i många fall går längre än vad som krävs. Utredningen föreslår istället en ny typ av inventering med den avgörande skillnaden att den bara ska utgöra en beskrivning av naturen. Den ska inte vara ett ställningstagande i frågan om marken har höga naturvärden eller inte.
”Förhållanden som bör beskrivas i en miljöbeskrivning är antal och typ av naturvärdesträd, mängden stående och liggande död ved samt förekomst och frekvens av så kallade naturvårdsarter. Även skogens karaktärsdrag bör beskrivas, till exempel om den är hänglavrik, senvuxen eller med stor diameterspridning”, skriver man.
Utredarna vill se en standardiserad metodik där förekomsten av naturvärden beskrivs på ett objektivt sätt.
FRIVILLIGHET FÅR KRITIK
Redan innan skogsutredningen överlämnats till regeringen möttes den av mestadels negativ kritik.
Världsnaturfonden säger till DN att de välkomnar skyddandet av det hundra mil långa, fjällnära naturområdet. Men de vänder sig emot grundtanken att skydd av skog generellt ska göras på frivillig väg. Det har prövats förr och leder till att områden med lägre naturvårdskvalitet skyddas, påpekar skogsrådgivare Linda Berglund.
Paul Christensson, ordförande i LRF Skogsägarna, säger att han visserligen är positiv till att utredningen förespråkar frivilliga avsättningar. Men att den halv miljon hektar som ska skyddas i fjällnära områden tyder på något annat.
”Nästan hälften är privatägd av skogsägare som lever på detta Det är en råvara som är oerhört viktig för det svenska folkhushållet”, säger han till DN.
Paul Christensson lovordar också att registreringen av nyckelbiotoper skrotas. Men hävdar samtidigt att den alternativa kartläggningen av naturvärden kommer att bli ett lika stort problem och visar på ett stort misstroende mot skogsägare.
I Skogsutredningen föreslås även att prövningstiden från anmälan till avverkning halveras från dagens sex till tre veckor. Detta anser Naturskyddsföreningen kunna gå på kollisionskurs med Århuskonventionen.
”Vi anser att detta är ett av förslagen som per definition innebär ett försvårande för allmänheten att hinna ta del av miljöinformation och vara en del av beslutsprocessen. Det är två av de tre pelarna i konventionen. Jag tog upp den här frågan i arbetet med utredningen, men de duckade för detta”, säger Malin Sahlin, sakkunnig inom skog hos Naturskyddsföreningen, till Altinget.