Visste du att Noaks ark ligger i Jämtland? Vid stranden av den mäktiga Indalsälven med milsvid utsikt över bygd och skog?
Fast det är inte båten från gamla testamentet vi talar om. I stället handlar det om ett skogsskifte. Ägare är sedan några år Erica Jonsson, 25 år, och för henne betyder skogen mycket. Släktgården i byn Mo har skapat känsla för skog och skogsbruk.
– Så länge jag kan minnas har jag följt mamma och pappa ut i skogen. Pappa har koll på skogsskötseln. Mamma har alltid kunnat visa på andra fina värden, beskriver Erica.
Hon har gått ekonomprogrammet vid Mittuniversitetet, men det skogliga intresset kändes mer rätt. Pengaplaceringar och rådgivningsuppdrag på en bank byttes mot skogsvård och kubikmeter och snart är en skoglig kandidatexamen vid Linnéuniversitet i Växjö i hamn.
– Det är bra att ha en teoretisk grund att stå på, konstaterar Linnea när vi går längs den föredömligt markerade rågången som visar att hon är ägare till ett eget skogsskifte.
Fast hennes första skogliga minne var inte alls lika behagligt.
– Nej, inte precis. Jag kommer ihåg att vi var på en avverkad yta med väldigt höga stubbar, tyckte jag som inte var så stor. Pappa satte mig på en av dem och han och mamma sa på skämt ”nu åker vi hem” och tog något steg bort. Då insåg jag att här får jag sitta på en stubbe i skogen resten av livet, eftersom jag inte vågade hoppa ner.
I dag är Ericas syn på skog och skogsägande mindre dramatiskt.
– För mig känns det tryggt att jag äger ett eget litet ställe här på jorden. Visserligen är det inte så stort, men det har desto större plats i mitt hjärta, konstaterar hon.
Och när Erica med ett skratt säger att det aldrig kan vara fel att investera i skogsmark skymtar för ett ögonblick universitetsekonomen som följt sitt hjärta och snart är klar med den skogliga utbildningen.
Fast hos Erica stannar skogsintresset inte endast vid ett ekonomiskt utbyte. Även känslomässiga värden får stor plats.
– Skogen betraktar jag som en länk till framtiden som jag fått förmånen att förvalta under ansvar. Det om något är verkligen ett fint förtroendeuppdrag. Samtidigt ger det mig många härliga mervärden som jag gärna delar med mina vänner. För mig är det dessutom alldeles speciellt att äga egen skog. Den känslan betyder väldigt mycket för mig.
Till slut, varför heter ditt skogsskifte Noaks ark?
– För länge sedan fanns en man i bygden som var vad man kallade bibelkunnig. Han hade läst att Noaks ark skulle vara si eller så många alnar och ansåg att de måtten stämde precis på det här lilla fina skiftet. Därför döpte han det till Noaks ark. Det namnet lever kvar. Och visst är det passande – båten gav ju trygghet, precis som min skog ger mig.
ERICA / RAKT PÅ SAK
Vad tar du alltid med dig ut i skogen?
– Gott humör, lokalsinnet, något att äta och en kniv.
Utboägande eller ortsbo?
– Tveklöst ortsbo! Det ger ju fler dimensioner när man kan vara på plats för att både njuta av och ta ansvar för sin skog.
Naturvårdsområde eller produktionsskog?
– Produktionsskog.
Slutavverkning eller skogskänsla?
– Både och. Det beror på förutsättningarna.
Du får plantera ett träd, var blir det och vad?
– Här i min egen skog. Och det blir en tall. Tänk vad häftigt att få se den växa och veta att den här, den har jag planterat!
Läs mer i temat Stor & liten i SKOGEN 6-7/2019.
SKOGEN-numret finns att läsa digitalt – som prenumerant eller lösnummer