”Burma har 70% av världens sista naturliga bestånd av teak, en åtråvärd råvara på exportmarknaden.” Det skriver Teakinvest på sin hemsida och fortsätter:
”Efter militärkuppen 1962 och juntans övertag 1988 har landets naturresurser exploaterats hårt och de mänskliga rättigheterna grovt åsidosatts. Burmas traditionellt skonsamma skogsbruk, med hjälp av elefanter vid avverkningen, ersattes med tungt mekaniserade avverkningsmetoder för att öka intäkterna från skogarna.
Enligt landets egna uppgifter är de årliga intäkterna nära US$ 200 miljoner på försäljningen av mer än 300 000 kubikmeter timmer. 1995 var teak Burmas andra största inkomstkälla av utländsk valuta, näst efter handeln med narkotika. Regeringen har brutalt krossat alla inhemska protester mot skogsavverkningarna. Grupper av ursprungsbefolkningen har skickats till särskilda läger eller fängslats som politiska fångar om de har protesterat mot planerade avverkningar.”
År 2004 granskade den Sida-finansierade ideella föreningen Swedwatch den svenska handeln med regimen. Sandvik fick kritik för att man hade exporterat stål till statliga sågverk. Även svenska träimportörer pekades ut.
Rapporten uppgav också att regimen använder skogen som ett led i sin så kallade resursdiplomati: ”Koncessioner för avverkning av trä byts mot politiskt stöd hos inflytelserika affärsmän och en del av landets stridande grupper.”
Läget är värst vid gränserna till Kina och Thailand, skriver organisationen, där en destruktiv skogsavverkning bland annat lett till massiv jorderosion, igenslamning av vattendrag, översvämningar och akut vattenbrist.