Man behöver inte ens ha sett trailern för att börja tänka på landets skogsbrukare. Aniaras passagerare driver ju iväg lika hjälplösa som skogsägare ombord på en jättelik nyckelbiotop. Resten av mänskligheten hamnar 64 kilometer längre bakom för varje sekund som går. Och man tycks ha tappat möjligheterna att vända om.
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN. Digitala utgåvor ingår»På samma sätt som för Aniaras 8 000 resenärer tycks avståndet växa mellan skogsbrukarna och resten av mänskligheten. Folk läser i tidningen. Skogsbruket når inte miljömålen. Skogsbrukare vill inte veta var nyckelbiotoperna finns. Skogsbrukare ställs allt oftare inför skranket. Skogsbrukare gallrar bort miljövärden. Gammelskogen minskar.
Signaler som låter minst sagt konstiga i allmänhetens öron. Avståndet växer.
Eller förstår den allt mer urbana allmänheten bakgrunden? Att ocertifierade skogsägare med mycket nyckelbiotoper hamnar i förfärlig kläm? Att en del miljömål är närmast utopiska? Att virkesproduktionen – och kanske mångfalden – skulle sjunka som en sten om halva skogen skulle skötas hyggesfritt? Att Skogsstyrelsen bara vill gå till domstol för att klargöra rättsläget? Att lövträden blir allt fler?
Det verkar inte så. Avståndet växer.
Men kanske kan skogsbrukarna ensamma finna lyckan i Lyrans stjärnbild? Nej, för den finns inte ens. Stjärnbilder är tvådimensionella, när man närmar sig löses de upp och bildar nya fjärran mönster. Skogsbrukare hör hemma tillsammans med resten av mänskligheten.
Hur kan då skogsnäringen åter närma sig allmänheten? Det finns fantastiska berättelser. Klimatutmaningarna tycks få hela världen att tigga om mer virke. Sveriges skogsbruk har en världsledande hållbarhet, åtminstone i visa avseenden. Vi kan bli världsledande även i mångfaldsskötsel. Och en stor undersökning har visat att det svenska folket är öppet för goda berättelser om skogens möjligheter.
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareFör polariseringen i debatten bottnar i berättelser. Det finns ingen sanning. Vi bygger våra idéer om den biologiska mångfalden på antaganden om tiotusentals arter som vi inte vet mycket om.
Och på tiotusen andra antaganden. Båda sidor i debatten lever på berättelsen.
På kort sikt tycks den goda berättelsen om skogsbruket vila i händerna på branschens stora annonskampanj. Det ska bli spännande att se om det räcker.
SKOGEN 2/2019