DEBATT. Verkligheten tvingar oss nu alla att se på skogen på ett helt nytt sätt – en livsviktig kolsänka som vi måste sköta på rätt sätt. Skogsägarna har en nyckelroll.
Mänsklighetens förbränning av fossila bränslen har höjt koldioxidhalten i atmosfären vilket lett till den globala uppvärmning som nu hotar ekosystemen över hela jorden. Vi har nått 410 miljondelar koldioxid, och enligt erkänd forskning behöver halten sänkas till 350 miljondelar.
Skog är säkraste sättet
Det enda sättet vi säkert kan räkna med fungerar är att låta växter – främst skog – binda koldioxid. Nu binder skog, hav och mark ungefär hälften av människans samlade utsläpp och om de fossila utsläppen upphör kommer koldioxidhalten att sjunka.
Man hör ofta att biobränsle är vägen ur fossilberoendet. Men även förbränning av biobränsle ger upphov till koldioxidutsläpp, och eftersom det tar träd så lång tid att växa kommer inte bindningen av den idag utsläppta koldioxiden att ske fort nog.
Några få år på oss
Som fler och fler börjar inse är läget nu akut. Klimatforskare som Johan Rockström och Kevin Anderson talar om att vi bara har några få år på oss att vända utsläppskurvan. Då hjälper det inte att ett träd under sin livstid på flera decennier kan binda den koldioxid som släpptes ut när grannträdet eldades som flis.
För att koldioxidhalten ska kunna sänkas fort nog måste alla länder genomföra största möjliga nyplantering av skog plus återbeskogning av områden som avverkats, om dessa inte behövs till livsmedelsproduktion. All skog på jorden måste också skötas på ett sätt som gör att den binder så mycket koldioxid som möjligt och så att koldioxiden stannar bunden så länge som möjligt. Det innebär att vissa bruksformer måste upphöra. Om det visar sig att hyggesbruk ger upphov till större koldioxidläckage måste det ersättas med gallringsbruk. Det gallrade materialet, och grenar och toppar från avverkning, bör användas för att tillverka biokol.
Byggnation binder kol bäst
Träden som till slut avverkas ska användas som byggnadsmaterial eftersom det är så kolet hålls undan atmosfären så länge som möjligt. Pappersmassa är inte lämpligt, eftersom i stort sett allt papper, även om det återvunnits några gånger, har eldats upp inom några få år.
En svampplockare eller fågelskådare ser säkert inte på skogen på riktigt samma sätt som en skogsägare som är ekonomiskt beroende av den. Men verkligheten tvingar oss nu alla att se på skogen på ett helt nytt sätt – en livsviktig kolsänka som vi måste sköta på rätt sätt.
Hjälp till omställning
För att kunna göra den här omställningen krävs kraftfulla politiska insatser och rätt sorts ekonomiska styrmedel. Stigande koldioxidskatter gör biobränslen mindre attraktiva och en återutdelning till skogsbruket kan hjälpa skogsägarna att göra den stora omställning som krävs. Skogsägare har som förvaltare av vår viktigaste resurs en nyckelroll i den nödvändiga omställning som kommer.
HENRIK PETRÉN
Civilingenjör, starkt engagerad i klimatfrågor.