Stackmyror lever i skogsmiljöer och bygger ofta stora kolonier med hundratusentals arbetare. Födan är i huvudsak honungsdagg – en sockerrik vätska som utsöndras av bladlöss i trädkronorna. Myrorna försvarar bladlössen från deras naturliga fiender, men de kan också minska mängden skadegörande insekter på dessa träd. Ofta finns myrstackar kvar på kalhyggen åren närmast efter att skogen avverkats och myror förekommer även på plantor i unga skogsbestånd.
När Vítězslav Maňák lockade myror till granplantor med hjälp av socker minskade omfattningen av snytbaggens gnag med 30 procent. Minskningen tolkades som en effekt av att myrorna beter sig aggressivt för att skydda sin födokälla. Observationer visade nämligen att deras angrepp gör att snytbaggarna rör sig mer och inte får ro att äta.
Det var bara på plantor med bladlöss eller ditsatt socker som snytbaggarna påverkades. Det hade ingen betydelse för skadenivån om det fanns mycket stackmyror på marken i området eller inte. Vítězslav Maňáks avhandling visar därmed att myrorna främst påverkar snytbaggar där det finns en födokälla för myrorna på plantan.
Resultaten är av praktiskt intresse eftersom skador av snytbagge är den vanligaste orsaken till att barrträdsplantor dör. Skadorna orsakar svenskt skogsbruk årliga förluster på hundratals miljoner kronor.