skogstyp i det nordsvenska skogstypsschemat. Torr ört–ristyp har i bottenskiktet åtminstone fläckvis mossor, i fältskiktet ris (nanolignider) och örter (herbider) bl.a. skogsnäva (Geranium silvaticum), i trädskiktet mest tall (Pinus sylvestris), men även gran (Picea abies) och björk (Betula pubescens, Betula verrucosa). Frisk ört–ristyp har i bottenskiktet skogsmossor (Hylocomium splendens, Pleurozium, Ptilium m.fl.), fältskikt med dominerande ris, i regel blåbär (Vaccinium myrtillus) och inslag av örter – mest lågörter (parvoherbider), enstaka högörter (magnoherbider) och ekbräken (Lastrea dryopteris) m.fl. ormbunkar (filicider), i trädskiktet i regel gran (Picea abies) med lokalt inslag av björk (Betula pubescens eller B.verrucosa). Frisk ört-ristyp är en vanlig hedskogstyp. Fuktig ört–ristyp ett bottenskikt med en gles matta av skogsmossor (Thuidium tamariscinum, Brachythecium spp., Climacium m.fl.), Mnium-arter m.m., fältskikt med ris, högörter (magnoherbider), högvuxna gräs (magnograminider) och stora ormbunkar (magnofilicider), trädskikt av huvudsakligen gran (Picea abies) med lövträdsinslag företrädesvis glasbjörk (Betula pubescens) och asp (Populus tremula). Fuktig ört-ristyp är särskilt vanlig i vissa trakter av Norrland. Se även vegetationstyp.
Skogsencyklopedin