anordning som leder vatten från en vägsida till den andra. Vägtrummor är oftast nödvändiga vid väganslutningar och sidlut. De måste hållas fria från skräp. En vägkropp kan spolas sönder helt av översköljande vatten p.g.a. en igensatt trumma. Trummans fall bör vara 1–4 cm per löpmeter. Den bör ligga minst 60 cm under vägbanans yta. Trummor inspekteras regelbundet för att kontrollera att de inte skadats av t.ex. tjälskjutning. Igenfrusna trummor tinas från utloppssidan först och i allmänhet med hjälp av ånga. För att inte hindra vattenlevande organismers vandring i bäckar, bör trummor läggas så lågt att deras botten ligger under vattenytan vid lågvatten. Trummor kan också behövas om ett dike mynnar ut mot en väg med risk för översvämningar och erosion. Diket bör då anslutas direkt till en vägtrumma varvid diket måste ha samma riktning som trumman. Diametern på trumman får inte vara mindre än bottenbredden på diket. Trumögat, dvs. trummans öppning, uppströms bör stensättas. Se skogsbilvägbyggnad, vägnät, skogsbilväg, skogsväg, skogsbilvägnät.
Skogsencyklopedin