vegetationstyp huvudsakligen bestående av gräs och örter. På vissa typer av ängar, t.ex. på lövängar, växer även träd och buskar. Träd- och buskvegetationen är dock gles eftersom ängsbruk inte medger beskuggning av bestånd. Ängstyperna är torrängar, medelfuktiga ängar (fastmarksängar, hårdvallsängar) och fuktängar (sankängar, sidvallsängar) samt i övergången till myr också kärrängar. De nordiska ängarna är skapade av människan och betesdjuren genom hävd, förutom ängar ovanför skogsgränsen i fjällen samt strandängar och troligen vissa branter och hällmarker som är naturliga.
Många ängar är för nordiska förhållanden mycket artrika, i synnerhet de på kalkrik mark, och kan hysa mer än 45 högre växtarter på 1 m2. Artrikedomen i ängar minskar när produktiviteten ökar (t.ex. om marken gödslas) och om marken får växa igen. Insektsfaunan är karakteristisk med bl.a. gräsfjärilar, blåvingar, ängsskinnbaggar, jordlöpare, blomflugor, harkrankar och många andra. Spindlar är vanliga, särskilt på fuktängar, och representeras av många arter, bl.a. vargspindlar, mattvävarspindlar, korsspindel och kvadratspindel. Genom rikedomen av insekter är också förekomsten av insektsätande fåglar och däggdjur rik. På ängen uppträder t.ex. lärkor, ärlor, sångare och näbbmöss och andra gnagare, ofta i stor mängd, vilka jagas av vråkar, kärrhökar och tornfalk. Hjortar och rådjur besöker ängsmarker för att beta.
Äng var ett av tre ägoslag inom äldre svensk lanthushållning. De båda andra var åker och skog. Äng räknas nu som skogsmark om den inte brukas och som jordbruksmark (åkermark) om den brukas. Utvecklingen av jordbruket ledde till omfattande nyodling och stora delar av den svenska ängsarealen kom att bli åker, senare också växa igen till skog. Ängsarealen var på 1860-talet runt 2 miljoner ha men hade 1990 minskat till 0,5 miljoner ha. Genom att ängsbruket har upphört som produktionsform hotar ängen att försvinna ur landskapet eftersom utebliven hävd leder till igenbuskning och så småningom någon form av skog. Ängar utvecklas då ofta till hagmarker. Många ängsmarker åtnjuter därför någon form av skydd. Se även ängsbruk.
Skogsencyklopedin