rostsvampsjukdom på grenar och stammar, vilken är mångårig och medför stark kådbildning i stamsår och osymmetrisk diametertillväxt, och som ofta leder till att toppen eller hela trädet dör. Törskaterost orsakas av rostsvamparna Cronartium flaccidum, som värdväxlar mellan tall och t.ex. Melampyrum-arter som skogs- och ängskovall, tulkört eller pion, och Peridermium pini som sprids från tall till tall, dvs. ej värdväxlar. Det är numera visat att de båda typerna är en art, där Cronatium flaccidum med fullständig rostcykel är huvudart och Peridermium pini är en klonal form av huvudarten.
Tydligast syns sjukdomen som en död topp, s.k. gadd eller tjärgadd. Innan dess har angreppet startat iunga barr eller skott och svampen vuxit in i innerbarken på tunna grenar, fortsatt till allt grövre grenar och har slutligen nått huvudstammen. Där förmår den växa runt stammen och kronan avsnörs och dör. Sjukdomen utvecklas alltså under många år. Trädet reagerar på angreppet med stark kådbildning och på stammen uppkommer ett stort sår som brukar se svart ut. Några döda grenar mitt i kronan är vanligen ett förstadium till en senare toppdöd ned till det drabbade grenvarvet. Sjukdomen kan läka ut, men trädet kan också dödas.
Mottagligheten för törskate är genetiskt betingad, varför angripna träd inte bör lämnas som fröträd. Vid varje gallring bör följaktligen angripna träd tas bort, även om detta bara till en del minskar risken för nya angrepp. Unga skador är svåra att upptäcka i kronorna. Jfr gadd.
Skogsencyklopedin