ett skogsbrukssätt där skötselåtgärderna under olika utvecklingsfaser hos skogen går ut på att skapa likåldriga, större bestånd (trakt). Två huvudformer av trakthuggning är kalavverkning och med fröträdsställning. Skötseln utmärks av att man startar och avslutar ett bestånd genom att marken läggs kal vid ett enda ingrepp (kalavverkning), eller genom stegvis utglesning mot slutet av omloppstiden med syfte att föryngra genom frösådd eller skydda föryngringen från klimatskador såsom frost och solexponering (fröträdsställning) eller enbart skydda föryngringen från klimatpåfrestningar (skärm, frostskärm, högskärm, lågskärm) eller av ekonomiska skäl för att gynna dimensionsutvecklingen hos värdefulla träd (skärmställning). En skärmställning är tätare än en fröträdställning och syftar i första hand till produktionsekonomiska fördelar, men kan även ha som syfte frösådd och skydd. Under kortare tid, runt föryngringsfasen, kan därför tvåskiktade bestånd tillåtas. Tvåskiktade bestånd kan under föryngringsfasen också uppstå vid användande av amträd. Vid skötselingrepp och vid skörd eftersträvas att skapa bestånd med lika stora träd, jämt fördelade över arealen. Trakthyggesbruket arbetar både med monokulturbestånd och med blandbestånd. Enstaka naturvårdsträd kan leva sina egna liv i bestånden, oavsett produktionsbeståndets utvecklingsfas. Träd och skärmar kan också lämnas av rent estetiska skäl, t.ex. vid tätbebyggda områden. Trakthyggesbruket utmärks av distinkta skötselåtgärder där hela beståndet behandlas samtidigt. Standardbehandlingarna i trakthyggesbruket är: föryngring oftast i kombination med markbehandling, röjning, gallring, samt slutavverkning som inkluderar åtgärder för kommande föryngring. Se även slutavverkning. Jfr blädning, plockhuggning, dimensionsavverkning, Cirkulär 1/1950.
Skogsencyklopedin