(efter Alexander Tornquist) den deformationszon i berggrunden som går från Nordsjön mot sydöst via norra Jylland, Skåne och Polen till Donaus mynningsområde vid Svarta havet. Den utgör ett c:a 100 km brett bälte med många horstar, gravsänkor och förkastningssystem och skiljer det urbergsområde som finns i nordöstra och östra Europa från Mellaneuropas yngre berggrund. Den antas också ha varit gräns för den nordeuropeiska kontinenten (Baltica) under äldre paleozoikum, för c:a 542–415 miljoner år sedan. Tornquist-zonen har varit aktiv vid upprepade tillfällen sedan åtminstone perm (299–251 miljoner år sedan). Se även fennoskandiska randzonen.
Skogsencyklopedin