(1) på cell-, organ- och individnivå: ökning av volym, vikt, storlek (längd, bredd) eller antal. Tillväxt beror på att cellantal, cellvolym och extracellulärt material (hos djur kalciumsalter i skelett, kollagen i bindväv) ökar. Mikroorganismers tillväxt brukar indelas i lagfas, logfas (exponentiell fas), stationärfas och deklinationsfas, och den följer en S-formig kurva. Under logfasen är tillväxten hög p.g.a. celldelningar. Hos en flercellig organism orsakas tillväxten schematiskt sett främst av upprepad tudelning av celler, liksom fallet är hos en bakterie eller ett encelligt djur. Celler i olika organ växer emellertid olika snabbt och en del celler dör under utvecklingen. Tillväxthastigheten hos en växande flercellig organism är beroende av många yttre och inre faktorer, bl.a. energi, näring, mineralämnen, vatten, vitaminer, andra essentiella ämnen, syre och temperatur. Hormoner och andra reglerande ämnen är dessutom med och kontrollerar tillväxten. Om den hämmande kontrollen är nedsatt kan det ge hypertrofi (ökad cellvolym), hyperplasi (ökat cellantal) och tumörbildning.
– (2) hos växter: Hos alla organismer ökar mängden cytoplasma vid celltillväxt. I växtceller är det vakuolens volymökning som dominerar. Det är skillnaden i vattenpotential mellan cellen och dess omgivning som är drivkraften för denna expansion, men det hydrostatiska trycket, som regleras av cellväggen, motverkar volymökningen. Cellväggen har alltså en reglerande inverkan på en del av tillväxten. Eftersom växternas vatteninnehåll kan visa stora variationer under kort tid kan torrviktsökning (t.ex. hos blad) ge ett säkrare uttryck för tillväxt än vad friskviktsökning ger. Beroende på var tillväxtzonerna ligger brukar man skilja mellan primär tillväxt, som sker i apikala meristem, och sekundär tillväxt, som sker i kambier. Sekundär tillväxt ger diametertillväxt hos träd. (Jfr biomassa). Marginal tillväxt är den tillväxt som sker i marginalt meristem, d.v.s i kanten av blad. Tillväxtämnen är auxin, gibberellin och cytokinin. Två tillväxthämmande ämnen hos växter, abskisinsyra och eten, spelar dessutom en stor roll för tillväxtens reglering, som även påverkas av ljus via exempelvis fytokrom.
– (3) hos träd och skog: ändring (ökning) av diameter, grundyta, höjd, formtal, formhöjd, volym, kvalitet eller värde hos enskilt träd eller bestånd under viss tidrymd (jfr löpande tillväxt, medeltillväxt, oäkta tillväxt).
Skoglig tillväxt kan anges i procent, t.ex. på något av följande sätt: som rabattprocent varvid tillväxten anges i procent av begynnelsevärdet, som diskonto varvid tillväxten anges i procent av slutvärdet, som presslertillväxt varvid tillväxten anges i procent av medeltalet av begynnelsevärde och slutvärde, som sammansatt ränta.
Absolut tillväxt anges som skillnaden mellan trädets volym vid periodens slut och dess början (differensmetoden).
Diametertillväxt bestäms oftast genom att mäta årsringsbredder på borrkärnor eller stamtrissor. Tillväxt hos trädet avser en ökning under en viss tid av någon parameter hos trädet. Tillväxten anges i absoluta värden eller i relativa tal, dvs. tillväxtprocent. Tillväxt i ett bestånd är av stort intresse vid kalkyler av olika slag, t.ex. beräkning av slutavverkningstidpunkt och val av slutavverkningsbestånd. Därvid är volymtillväxten mest intressant. Angående tillväxt av andra parametrar: se trädmätning.
Volymtillväxt hos bestånd kan bestämmas på tre sätt. I alla tre fallen används stickprov i form av relaskopytor eller cirkelprovytor. Tillväxten anges här som tillväxtprocent. a) Utifrån åldersklass och grundytevägd medeldiameter (via relaskopmetoden) avläses riksskogstaxeringens erfarenhetstal för tillväxtprocent i tabeller. Metoden ger en grov uppskattning av ett års tillväxt angiven som diskontprocent, i metod c även som absolut tillväxt. b) Samma som a, men i stället för åldersklass används de fem senaste årens genomsnittliga årsringsbredd. c) Tillväxten hos varje provträd bestäms via tillväxtfunktioner (se trädmätning), och medelvärdena i varje diameterklass multipliceras med antalet träd i klassen. Den volymvägda medeltillväxtprocenten kan sedan beräknas (se under höjd, grundytevägd medelhöjd angående vägning). Den framräknade tillväxten (m3sk) i varje klass kan också summeras direkt och ger då den absoluta tillväxten. Metoden är den mest exakta av de som beskrivits här. Tillväxten kan också anges i absoluta tal, t.ex. som m3sk/ha eller m3sk för hela beståndet. Värdet anger då produktionen i beståndet eller markens produktionsförmåga under rådande omständigheter, alternativt under ideala förhållanden (ideal tillväxt respektive bonitet).
Volymtillväxt hos träd beräknas som medeltillväxt eller löpande tillväxt och är den tillväxt man vanligen avser vid skogsuppskattning. Volymtillväxten kan gälla såväl på som under bark. Tillväxten på bark är i genomsnitt 0,97 av den under bark, eftersom barken tillväxer långsammare än veden. En enkel beräkningsmetod är att addera tillväxtprocenten för grundyta och formhöjd. Grundytetillväxten beräknas utifrån diameter och diametertillväxt. Höjdtillväxten bestäms oftast genom att mäta toppskottens längd. Formhöjdstillväxten anges som ökningen hos formhöjden. Formhöjdstillväxt anges även för bestånd (jfr trädmätning). Tabeller för ungefärlig formhöjdstillväxt vid olika beståndsålder finns för Bergslagen och övre Norrland. Löpande tillväxt är tillväxten under en kortare period, vanligen den senaste 5-årsperioden. Den löpande tillväxten brukar kulminera relativt tidigt under trädets livstid. Medeltillväxt avser volymtillväxten och är den genomsnittliga årliga tillväxten under hela den tid trädet har levat. Den beräknas som trädvolym genom trädålder. Medeltillväxten ökar så länge som den löpande tillväxten är större än medeltillväxten. Den kulminerar när medeltillväxt och löpande tillväxt har samma värde. Medeltillväxten kulminerar i allmänhet tidigare än värdetillväxten. Relativ tillväxt anges som procent och beräknas som rabattränta, diskontränta, Presslers ränta eller sammansatt ränta. En annan metod är att använda tillväxtfunktioner för beräkning av absolut tillväxt. Funktioner för tall, gran och björk tillhandahålles av Institutionen för skoglig resurshushållning vid SLU i Umeå.
Verklig tillväxt i skogarna kan hämtas från riksskogstaxeringens material. Tabellerna anger tillväxtprocenter och tillväxt i m3sk/ha för åldersklasser och grova bonitetsklasser.
Ideal tillväxt eller ideal produktion användes tidigare vid bonitering enligt Jonson och är ett uttryck för tillväxten i ett bestånd med ideala förhållanden. Idealproduktionen anges där som medelproduktion fram till 100 års ålder.
Dyrhetstillväxt uppkommer genom förändringar hos prisnivån för ett virkessortiment.
Värdetillväxt är den totala värdeförändringen hos ett träd eller bestånd. Värdetillväxten innefattar volym-, kvalitets- och dyrhetstillväxt. Den kulminerar oftast senare än medeltillväxten.
Kvalitetstillväxt är den prisökning per m3, som beror på att virket blir grövre och får bättre kvalitet.
Skogsencyklopedin