hjälpmedel för klassificering av terrängen. De fyra första kategorierna används vid drivningsplanering och normal skogsbruksplanläggning.
Grundförhållanden (G) beskriver markens bärighet i 5 klasser där klass 1 betyder bästa bärighet.
Jordart (J) klassas inte annat än som en tillläggssiffra till grundförhållandena. 0 är torvmark, 1–4 moränmark (1 är grövst) och 5–9 sedimentmark (5 är grövst).
Ytstrukturen (Y) anger förekomsten av hinder såsom sten, block, jordhögar och gropar, dock ej stubbar och liknande. Hindrens höjd (cm) anges i 4 höjdklasser (H20–H80). Ytstrukturen anges i 5 klasser där klass 1 betyder mycket jämn markyta.
Lutningen (L) anges i 5 klasser där klass 1 anger plan eller nästan plan mark och klass 5 lutningar över 50 %. Resterande kategorier används vid skogsvårdsarbeten och liknande.
Markytans bearbetningsmotstånd beror på jordarten och dess tjocklek. Jordarterna uppdelas i friktionsjordar och kohesionsjordar med undergrupper samt mjäla. Bearbetningsmotståndet indelas i 5 klasser där klass 1 är den mest lättbearbetade markytan.
Blockkvoten anges i 5 klasser där klass 1 anger blockfri mark och klass 5 att mer än 60 % av marken täcks av block. Trädrester och stubbar indelas i 5 klasser där klass 1 anger att max 10 % av marken täcks medan klass 4 anger upp till hundraprocentig täckning, klass 5 värre ändå – vad tjockleken anbelangar.
Snö bedöms efter hårdhetsgrad i 5 klasser och snödjup i dm. Snökoden kan exempelvis vara 304, dvs. medelhård snö 4 dm djup.
Skogsencyklopedin