den första ved som utvecklas hos unga barrträd och som avsätts av stammens tillväxtskikt, kambiet, nära stammens centrum, dvs. märgen. Ungdomsved bildas av unga kambieinitialceller och omfattar vanligtvis de innersta 10–20 årsringarna. Ett träd producerar ungdomsved under hela sin levnad. Övergången mellan ungdomsved och mogen ved är successiv och pågår under flera år. Tendenser finns att juvenilvedsbildningen sker olika länge på olika marktyper. Hos ett ungt träd kan kambiet avsätta ungdomsved längs hela stammen. Hos ett stort och gammalt träd däremot, avsätts ungdomsved endast i toppen där kambiet är nära märgen, medan mogen ved avsätts längre ned på stammen.
Förekomsten av ungdomsved är troligen en av de största orsakerna till variationer i vedegenskaperna hos barrträd. Cellernas längd, diameter och väggtjocklek ökar ju längre ut från märgen de befinner sig. Stor fibrillvinkel, korta fibrer med tunna väggar och låg andel sommarved i årsringarna nära märgen kan bidra till att produkter med ungdomsved får lägre kvalitet. Ungdomsved karaktäriseras också av lägre densitet och högre längsgående krympning än vad som är fallet hos mogen ved.
En orsak till skillnader mellan egenskaper hos juvenilved och mogen ved är att juvenilveden innehåller mer vårved än vad den mogna veden gör. Vårvedsfibrer är kortare, bredare och har tunnare cellväggar jämfört med sommarvedsfibrer. Dessutom innehåller de mer lignin och mindre cellulosa.
Man har visat att skillnader i juvenilvedsinnehåll förklarar mer av skillnader i virkesegenskaper än vad skillnader i tillväxt gör. Breda årsringar tycks ge juvenilved med lägre densitet än vad smala årsringar ger. Tallens densitet ökar från märg och utåt, och uppnår en stabil nivå 10–20 årsringar från märg. Tendenser finns att densiteten är något högre i årsringarna närmast märg. Densiteten hos gran är högst i de årsringar som ligger närmast märg. Densiteten minskar därefter från märg till 8–10:e årsringen, för att sedan stiga till och med 15–20:e årsringen från märg, där den förblir på en konstant nivå. Nästan alla egenskaper hos veden uppvisar kraftiga variationer mellan årsringarna i ungdomsveden, medan de är tämligen konstanta hos mogen ved.
Vid framställning av pappersmassa ger juvenilved ett lägre utbyte och en massa med klart avvikande egenskaper. Bl.a. kan nämnas att p.g.a. att fibrerna är tunnväggiga, kollapsar de mycket lätt vid bearbetning, så att papperet blir väldigt kompakt. Detta medför att papperet blir mindre genomskinligt. En annan egenskap hos papper från juvenilved är, att rivhållfastheten hos papperet blir sämre medan draghållfastheten blir bättre. Detta beror på de korta fibrerna i juvenilveden. För vissa papperstyper är dessa egenskaper en stor nackdel, medan de är önskvärda för andra papperstyper. Om juvenilved och mogen ved särskiljs, går det att utnyttja de avvikande egenskaperna i positiv bemärkelse.
Vid sågning medför juvenilved sämre hållfasthet och stor deformation av plankor efter torkning. Vridningen kan förklaras av att veden krymper olika mycket i olika riktningar. Problemet med deformation på plankor är störst då plankor innehåller både juvenilved och mogen ved. För att undvika vridna plankor rekommenderas att såga virke med stor andel juvenilved i större dimensioner och att torkning ska ske under last.
Om man vill minska juvenilvedsandelen hos virke, bör diametertillväxten på den enskilda stammen hämmas i ungdomsåren. Detta gäller framför allt på mycket bördiga marker. Således bör man anlägga täta utgångsförband, tillåta naturlig insådd och undvika tidiga, kraftiga röjningar. Dessutom kan man med fördel utföra en gallring med dragning åt höggallring, så att de stammar som har haft en hög tillväxt under juvenilvedsbildningen gallras ut på ett tidigt stadium. Att minska tillväxten på den enskilda stammen är oftast förenligt med att höja den totala volymproduktionen i beståndet, tack vare ett högre stamantal.
Skogsencyklopedin