(vanligen) avskurna stam-, gren- eller rotdelar med eller utan blad, vilka kan användas för vegetativ förökning av växter antingen genom att de sticks ned i jord eller annat lämpligt odlingssubstrat för att slå rot och bilda ny planta eller ympas på annan växt. En stickling ger upphov till en ny planta med identiskt samma genetiska konstitution som ursprungsplantan. En uppsättning sticklingar från samma moderväxt kallas en klon. Inom skogsbruket har sticklingar länge använts till att anlägga fröplantager av plusträd, men används nu även för direkt utplantering i skogsmark, s.k. klonskogsbruk. Vid energiskogsodling används uteslutande sticklingar vid planteringen.
Sticklingar utvecklas i följande steg: Steg 1) Urval av ”plusplantor” ur lämpliga plantpartier. Plusplantorna klonas genom att klippa av c:a 10 kvistar på varje planta. Sticklingarna placeras i varm och fuktig odlingsmiljö tills rötter utbildas. Därefter följer slutodling på friland. Steg 2) Klonernas tillväxtrytm studeras. Olämpliga kloner kasseras, och resten förökas åter genom sticklingar som planteras ut för testning i fältförsök. Kloner som är sämre än motsvarande fröplantor kasseras. Steg 3) Godkända kloner massförökas och sammanförs till klonblandningar för praktiskt bruk. Se kloner, klonarkiv.
Skogsencyklopedin