förhistorisk tidsepok omfattande den äldsta och längsta delen av människans förhistoria då vapen och verktyg huvudsakligen tillverkades av sten såsom flinta, kvartsit och diabas. I Norden pågick stenåldern fram till c:a 1800 f.Kr. då den ersattes av bronsåldern. Den äldre stenåldern – paleolitikum – började för omkring 2,3 miljoner år sedan (i Norden från inlandsisens avsmältning) och pågick till c:a 9000 f.Kr. Det var då Homo erectus började uppträda och mot slutet den anatomiskt moderna människan, cromagnonmänniskan. Under den följande mellanstenåldern – mesolitikum – infördes en form av jordbruk och verktygen försågs med egg. Boplatserna blev permanenta och gravplatser började anläggas. Dessa båda skeden av stenåldern brukar kallas jägarstenåldern. Under den yngre stenåldern – neolitikum – (som i Norden började c:a 4000 f.Kr.) utvecklades jordbruket och boskapsskötseln och mot slutet började koppar användas till redskapen – kopparåldern (förekommer inte i Norden). Då utvecklades även tillverkning av keramik och textil och bosättningarna började få karaktär av byar. Stenålderns människor levde inte i isolerade samhällen, utan handeln med råmaterial och annat var tidvis omfattande. Lämningar från stenåldern utgörs bl.a. av gravfält i form av stensättningar, grottmålningar och hällristningar.
Skogsencyklopedin