tjock, uppsprucken bark som förekommer på stammar (särskilt nederdelen) av vissa trädslag, t.ex. ek och nedre delen av tall- och vårtbjörkstammar. Barktypen består av skålformiga skikt av döda korkceller och uppkommer genom att barken p.g.a. stammens tjocklekstillväxt tvingas spricka upp i oregelbundna längsgående fåror. Jfr glansbark. Se bark, periderm.
Skogsencyklopedin