(ibland detsamma som skogsvård), uppdragning, vård och förnyelse av skogsbestånd så att växtplatsens produktionsförmåga uthålligt utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt och med hänsyn till natur-, kultur- och övriga intressen. Skogsskötseln i olika tider har präglats av trender i industri, skogsbruk, naturvård, kulturminnesvård, humanekologi etc. I dag definierar skogsvårdslagen (§ 1) skogsskötselns allmänna inriktning så här: ”Skogen är en nationell tillgång och en förnybar resurs som ska skötas så att den uthålligt ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls. Vid skötseln ska hänsyn tas även till andra allmänna intressen.”
I skogsskötseln ingår alla skogliga åtgärder som utförs i ett bestånd på skogsmarken under en omloppstid. Skogsskötseln präglas av de avverkningsformer som används och de föryngringsmetoder som hör samman med dem.
Avverkning: Avverkningarna kan i princip bedrivas på två sätt. Det ena är att skörda virket genom återkommande utgallring av grövre träd i olikåldriga bestånd och sörja för en naturlig återväxt i luckorna (kontinuerligt skogsbruk). Det andra är att i tämligen likåldriga bestånd avverka beståndet helt när det blivit tillräckligt gammalt, vanligen kompletterat med ett par gallringar, varefter beståndet förnyas genom självsådd från kvarlämnade fröträd eller genom sådd eller plantering (intermittent skogsbruk). De kontinuerliga metoderna, såsom plockhuggning och blädning, har den fördelen att marken hela tiden är bevuxen med träd i olika åldrar och fauna och flora kan utveckla stor kontinuitet. Dessa metoder fungerar dock inte överallt och inte med alla trädslag. Helt dominerande i dag är det intermittenta kalhyggesbruket. Till fördelarna hör de beprövade åtgärderna och den höga virkesproduktionen samt möjligheten att använda planeringsrutiner, rationella avverkningar med stora uttag på en och samma trakt. Till nackdelarna hör att skogen utsätts för kalamiteter av olika slag, vilka ibland får stora konsekvenser, utan att skogen har tillräckliga egna försvarsmekanismer. Vidare utsätts marken, vegetationen och djurlivet för en chock när beståndet avverkas vilket får radikala effekter.
Röjning och gallring: Till skogsskötseln hör också beståndsvårdande röjningar och gallringar, varvid beståndet ansas – med eller utan uttag av gagnvirke – så att det är friskt och utvecklas på önskat sätt enligt den skötselmodell som valts för beståndet i fråga.
Föryngring: I skogsskötseln ingår enligt lag en skyldighet att återbeskoga skogsmark om den kallagts. Det kalla och oregelbundna klimatet i Sverige begränsar dock möjligheterna till naturlig föryngring varför skogsodling, eller vidtagande av olika skötselåtgärder som underlättar naturlig föryngring, ofta blir nödvändig – oftast efter markberedning. I kalhyggesbruk strävar man efter korta väntetider mellan bestånden, vilket är ytterligare ett skäl att plantera i stället för att invänta goda fröår. Inte sällan behöver man byta till annat trädslag eller bättre härstamning och även av den anledningen tillgrips plantering. För att föryngringarna skall utvecklas fordras i allmänhet någon form av återväxtvård, t.ex. gräsröjning, hjälpplantering, lövsanering.
Övrigt: Till skogsskötseln hör även andra åtgärder såsom skogsdikning, skogsgödsling och stamkvistning. De båda förstnämnda kringgärdas av bestämmelser till skydd för naturvärdena. Intresset för skogsgödsling har minskat betydligt i Sverige. Även intresset för dikningar är litet. I Finland har däremot gödslings- och dikningsverksamheten varit omfattande. För att motverka den markförsurande effekten av depositionen av luftföroreningar tillgrips skogsmarkskalkning. Huruvida detta skall anses höra till skogsskötsel är inte helt självklart.
Hänsyn: Till skogsskötseln hör alla de hänsyn som enligt skogsvårdslagen skall tas till natur, kulturminnen, rekreation m.m. Det s.k. miljömålet skall jämställas med produktionsmålet. Det innebär att man främjar den biologiska mångfalden, att man behåller viss lövinblandning i barrskogen, att man sparar lämpliga boträd för hålbyggande fåglar och större rovfåglar liksom döda träd och vindfällen, samt att man inte bedriver reguljärt skogsbruk i mindre skogsområden med speciell vegetation, såsom kärr och örtrika områden eller på skogliga impediment och mindre, kulturpåverkade områden och platser med fornlämningar. Långsiktig uthållighet i skogsbruket förutsätter ett helt, fungerande ekosystem, varför de båda uppställda, likvärdiga målen i Skogsvårdslagen inte står i motsattsförhållande till varandra. Kortsiktigt kan dock konflikter uppstå i skogsskötseln.
Skogsencyklopedin