fröplantag som producerar frö för framställning av (förädlade) skogsplantor. I Sverige planteras årligen c:a 330 miljoner skogsplantor. Ungefär 60 % av dessa kommer från frö förädlat i skogsfröplantager. I de flesta fröplantagerna har utvalda träd mångfaldigats genom ympning, men det förekommer mångfaldigande med sticklingar och fröplantor.
Sverige var ett av de första länderna i världen som etablerade skogsfröplantager i storskalig industriell skala, och det första svenska plantageprogrammet startades i slutet av 1940-talet. Fram till början av 1970-talet anlades 574 ha tall- och 234 ha granfröplantager i Sverige. Programmet byggde på fenotyputvalda plusträd i naturbestånd, vilka ympades upp för plantagerna. En väsentlig del av skogsodlingen 2010 härrör från dessa plantager, men en urfasning har påbörjats. 1982 startades ett fröplantageprogram där staten betalade etableringskostnaderna. I samband med detta valdes en ny omgång plusträd, denna gång gjordes urvalet främst i lyckade och kvalitativt goda kulturbestånd i åldrarna 20–50 år. Dessutom användes genetiskt material från avkommor av testade plusträd, avkommetestade äldre plusträd och kloner från testprogram med gransticklingar. Denna andra plantageomgång resulterade i 350 ha tall- och 200 ha granfröplantager. Statsbidraget till etablering av fröplantager upphörde 1994 i samband med att den s.k. skogsvårdsavgiften avskaffades, och sedan dess bidrar inte svenska staten till fröplantager. En nationellt koordinerad tredje plantageomgång startades 2003 med målet att inom något decennium etablera tillräckligt med plantager för Sveriges behov.
Sveaskog och dess dotterbolag Svenska Skogsplantor AB innehar mer än hälften av den sammanlagda arealen av äldre och yngre plantager, dominansen är störst i södra Sverige. Bland övriga plantageägare finns skogsägarföreningarna, de större skogsbolagen, Sveaskog och andra oberoende plantskolor. Fröplantagerna är ofta samägda av flera organisationer, som delar kostnader och skörd.
Produktionsvinsten av fröplantagefrö anses vara ungefär 10 % för de plantager som producerar frö idag, men c:a 20 % för de plantager som anläggs nu i tredje omgången. De plantager som anläggs nu har ofta drygt tjugo testade kloner. Pollen kan röra sig långa sträckor med vinden, därför härrör nära hälften av befruktningarna i en uppvuxen plantage inte från plantagen, vilket reducerar den genetiska vinsten men ökar den genetiska variationen.
Variationen i mängd och kvalitet av skördat plantagefrö är stor mellan enskilda år och är större för gran än för tall. De första decennierna efter etableringen ökar fröproduktionen.
Tallfröplantagerna täcker dagens behov av frö för plantproduktion och i viss mån för skogssådd. I Svealand och södra Norrland råder ett visst överskott, medan ett visst underskott av tallfrö föreligger för de kärvaste lokalerna i norra Norrland. För gran råder ett stort underskott av plantagefrö, vilket troligen inte kommer att vara helt täckt före år 2030.Tidigare har det funnits en viss tveksamhet hos marknaden inför plantagefrö, men numera väljer få köpare beståndsfrö före plantagefrö.
För contortatall fanns 1994 totalt 141 ha fördelade på 13 fröplantager. De första plantagerna anlades på traditionellt sätt med ympade plusträd. Plantager som anlagts under senare år har i huvudsak pga. riskerna för patogener vid ympimport anlagts med fröplantor från plusträd valda i kanadensiska plusbestånd. Den anlagda plantagearealen byggde på andra planteringsvolymer än vi haft sedan 1990, men ökande skogsodlingsarealer och ökad användning av skogsådd har lett till återupptagen fröimport från Kanada och nyanläggning av fröplantager.
Björkfröplantager med ympar av krukad björk placeras i växthus.
Se även fröplantage.
Skogsencyklopedin