trädbiomassa som används som bränsle utan tidigare användning. Bränsle från t.ex. rivningsvirke ingår inte.
Primärt skogsbränsle är virke, t.ex. grot (grenar och toppar), stubbar, energiträddelar och energived, som uttas som energiråvara direkt ur skogen (jfr barkbränsle, energiskogsbränsle, biobränsle, trädbränsle).
Sekundärt skogsbränsle utgörs av biprodukter från skogsindustrin (t.ex. bark, flis och sågspån).
/Nedanstående är i huvudsak uppgift ur SE 2000/
Skogsbrukets produktion av skogsbränsle har en flytande gräns mot skogsindustriell råvara och beror på konjunkturer, priser, kostnader, tekniska möjligheter m.m. Vid uttag av 100 m3f rundvirke vid en avverkning lämnas i genomsnitt 35 m3f grenar och toppar.
Skogsbränsle från gallring kan i princip göras på två sätt. Träden kan sönderdelas till bulkvara, t.ex. skogsflis, före vidaretransporten, alternativt bunta eller bala dem för sönderdelning efter vidaretransport. I det senare fallet används vanligen träddelsmetoden. En variant av skötseln är att röja beståndet vid 1–2 m höjd och därefter sikta på en tidig gallring vid 6–8 m beståndshöjd med hela uttaget som skogsbränsle. Vid sönderdelning i anslutning till gallringen används sällan storskaliga metoder med flisskördare, eftersom de ofta inte får plats i stickvägarna. I småskaliga metoder används traktor med påmonterat flisaggregat och flakkärra med höga lämmar. Vissa system bygger på speciellt ombyggda traktorer med flisaggregat och liten container.
Skogsbränsle från röjning är möjligt i såväl tidiga som sena röjningar. Definitionsmässigt blir röjningen att betrakta som gallring i och med att de fällda träden tas tillvara – blir gagnvirke. Åtgärder med skogsbränsleuttag i ”röjningsbestånd” betraktas dock som röjning, så länge enbart bränsleråvara tas ut. Den vanligaste metoden är att flisa direkt i beståndet, varvid traktor med flishugg och kärra kan användas. Entreprenörssystem med specialbyggd traktor med flisbehållare förekommer. En ”minihelträdsmetod” har blivit vanlig, där materialet forslas ut som okvistade träd och flisas vid vägkant efter viss lagring.
Skogsbränsle från slutavverkning kan ofta skördas i stora volymer och står för den helt övervägande delen av skogsbränsleuttaget. Vanligen tas då grot tillvara efter en sommar sedan avverkningen slutförts, men det har också blivit vanligt att ta tillvara groten direkt efter avverkningen. En betydande fördel med denna ristäkt är att markberedning och plantering blir billigare och att snytbaggeskadorna blir mindre omfattande (gäller främst södra Sverige). När skogsbränsle tas ut efter slutavverkning används grotskotare, vilket är en vanlig skotare som basmaskin men som är utrustad med en speciell risgrip och ett större lastutrymme. Flisning eller krossning sker sedan vid avlägg, gärna i direkt anslutning till vidaretransporten. Tidigare var en vanlig metod att flisa på hygget med specialbyggd skördare på skogsmaskinchassi.
Terrängtransport av skogsbränsle sker med lastbärare anpassad till skogsbränslets form. Efter flisning i bestånd används antingen flakkärra efter lantbrukstraktor eller container monterad på traktor. I båda fallen blåses flisen direkt till vagnen eller behållaren från flishuggen. Vid flisning på avlägg eller senare i kedjan, transporteras träd eller träddelar på timmerkärra eller skotare, vanligen en grotskotare. Ett alternativ är att lunna träden, vilket dock kan medföra att råvaran blir bemängd med grus och sand till fördärv för huggen.
Vidaretransport av skogsbränsle anpassas efter skogsbränslets form. Skogsbränsle som flisats i skogen eller vid avlägg körs vidare med containerbilar. Lastkapaciteten är då hög och transporten kostnadseffektiv. Skogsbränsle som levereras oflisat körs vidare med bil utrustad för transport av träddelar eller grot. Lasten blir då skrymmande och transportsträckan måste begränsas.
Skogsbränsle har den stora miljömässiga fördelen, att förbränningen inte ger något nettotillskott av koldioxid till atmosfären och därmed inte på det sättet bidrar till växthuseffekten. I princip kan all skogsbiomassa användas. I praktiken handlar det dock om att ta tillvara sådan biomassa, som inte efterfrågas som industriråvara. En miljömässig nackdel är att näringsämnen tas ut från beståndet, vilket kan påverka markens produktionsförmåga. Askåterföring är ett sätt att kompensera för näringsuttaget.
Stora säsongvariationer i förbrukningen gör att skogsbränslen måste kunna lagerhållas. Flis av barrved, av lövved eller grot utvecklas olika vid lagring i stor stack. Fuktkvoten i stacken ökar i princip i övre delen, minskar i den undre. Till de negativa effekterna hör betydande substansförluster, energiförluster och mögelbildning, vilket ofta ger besvär hos dem som arbetar med flisen.
Skogsencyklopedin