(1) skogsmark jämte därpå befintliga träd (ståndskog) samt övrig vegetation och fauna. (Skog som förvaltas av Fortifikationsverket är allmän skog som främst utgörs av militära skjutfält och övningsfält.)
– (2) enligt internationell klassificering av landarealen dels tempererat område med kronslutenhet över 20 % samt kalhuggna områden som tillfälligt står utan träd, dels tropiskt område med krontäckning på mer än 10 % förutsatt att marken inte används för jordbruk. Skog definieras av FAO som områden som har en krontäckning av minst 1/10 av arealen och som inte utnyttjas för jordbruk, i tempererade områden minst 2/10 av arealen. Norra barrskogsbältet (tajgan) täcker stora arealer i norra Nordamerika, Europa och före detta Sovjetunionen. Tajgans skogar är den viktigaste råvarukällan för barrindustrivirke. Kalhyggesbruk är den vanligaste formen av skogsbruk. Den tempererade blandskogen finns söder om barrskogen. Varmtempererade fuktiga skogar finns i bl.a. Kina, Nya Zeeland och vissa delar av södra Australien. Tropisk regnskog växer på båda sidor om ekvatorn i Sydamerika, Afrika och Asien. Skogsbruket utgörs oftast av plockhuggning av värdefulla arter. Fuktiga lövfällande skogar eller torra skogar finns närmare vändkretsarna. Skogarna är ofta påverkade av eld och betning. På de flesta håll förekommer ingen skogsskötsel trots att vissa arter betalas bra, t.ex. teak. Innan människan påverkade skogen i stor skala fanns troligen drygt 6 miljarder hektar.
Större delen av världens skogar har påverkats av människan sedan årtusenden. Riktiga urskogar är mycket sällsynta. Skogarna har minskat och förändrats sedan människan började använda elden (jfr regnskog, avskogning). Skogen ger ett stort antal produkter. Virket är inte alltid den viktigaste. I vissa fall har övriga skogsprodukter som t.ex. rotting, kådor och frukter också stor kommersiell betydelse.
– (3) vegetationstyp eller ekosystem med karaktärsbildande inslag av olika trädarter och andra vedartade växter. För att inslaget av träd (minst 5 m höga) skall bilda skog bör inte avstånden mellan dem vara mer än 30 m och utgöra ett så stort område att lokalklimatet i skogen märkbart skiljer sig från omgivningen. Notera att kalmark efter avverkad skog fortfarande kan betraktas som skogsmark och ingå i ett skogsområde.
Skog omfattar flera vegetationsskikt, vars karaktärer ger olika skogstyper samt däri levande djurarter. Jordmånen är därtill en väsentlig komponent i skogsekosystemet. Vegetationsskikten utgörs av ett eller flera trädskikt och undervegetation av buskskikt, fältskikt (med ormbunksväxter, ris, örter och gräs) och bottenskikt (med mossor, lavar och svampar). Arterna i de olika skikten påverkar varandra genom konkurrens om växtfaktorerna (ljus, vatten och näring) eller genom samverkan.
Skogen fungerar ofta som klimatreglerande faktor, och särskilt viktig är dess betydelse för vattenhushållningen och räknas som den största producenten av biomassa på jordens landyta.
Världens skogar är av mycket skilda slag, varav några är boreala skogar, tropiska skogar, regnskogar, tundraskogar, alpina skogar, kustskogar etc. Inom de olika globala skogskaraktärerna urskiljs särskilda naturtyper med skog utifrån vilka arter och förutsättningar som bildar stomme i skogen. De kan indelas i ständigt gröna skogar (tropisk regnskog, tempererad regnskog och hårdbladsskog), periodiskt gröna skogar (monsunskog och sommargrön skog), samt barrskog.
Enligt det europeiska nätverket Natura 2000 finns i Sverige t.ex. västlig taiga med naturliga, gamla granskogar, tallskogar, blandskogar, trivialskogar samt yngre successioner av dessa, boreonemorala ädellövskogar, primärskogar i landhöjningskust, fjällbjörkskog, örtrika skogar med gran, barrskogar på rullstensåsar, trädklädda betesmarker, lövsumpskogar, bokskogar av olika slag, ekskogar eller skogar med ek i kombination med avenbok, lind–lönnskogar i raviner och sluttningar, skogbevuxen myr, alluviala lövskogar, ek–alm–askblandskog längs vattendrag.
De naturliga skogarnas utbredning begränsas av klimatfaktorer och markbeskaffenhet. Jordens skogsareal har minskat, och skogarnas försvinnande påverkar klimat, vattenhushållning, erosion och andra processer.
Skogsencyklopedin