(vardagligt) grusås, isälvsavlagring som bildats av smältvattenssediment från en glaciär eller inlandsis. Formen är oftast långsträckt (ryggform). Eftersom rullstensåsarna är uppbyggda av grovkorniga material har de en god vattengenomsläpplighet och därigenom en väldränerad yta. De djupare delarna fungerar som utmärkta grundvattenmagasin, som visas av att de brunnar som finns i stora rullstensåsar ofta lämnar stora kvantiteter vatten. Rullstensåsarna förekommer i två principiellt skilda bildningsmiljöer: dels subakvatiska åsar som bildats i tunnlar och sprickor i isen men i sak under den högsta kustlinjen, dels supraakvatiska åsar som bildats ovan högsta kustlinjen. De senare har ej varit utsatta för svallning varför deras utseende visar en mer markerad ryggform, varför de benämns getryggsåsar.
Åsarnas sand och grus är en viktig naturresurs och bryts för att användas i t.ex. vägbankar och till byggen. Rullstensåsarna har fått betydelse som reningsverk för konsumtionsvatten genom infiltration av ytvatten.
Rullstensåsarna har sedan urminnes tider fungerat som naturliga kommunikationsleder i landskapet och man kan se vilken koncentration av gamla vägar, gammal bebyggelse och arkeologiska lämningar det är till de stora rullstensåsarna. Se även kulturmiljövård.
Många fina exempel på åsar finns bl.a. i Blekinge och i Mälarlandskapen, där Badelundaåsen sannolikt är den längsta. Dess sträckning kan följas från Oxelösund eller Nyköpingsområdet i söder, över Västerås, Avesta och Borlänge till Siljansområdet. Sannolikt fortsätter den vidare över Mora, med Morafältet och genom Österdalälvens dalgång till Särna och vidare in i Norge. Sammanlagt är längden ungefär 500 km.
Skogsencyklopedin