högt specialiserade, parasiterande basidiesvampar som endast kan leva i ett balanserat förhållande med en levande värdväxt, som inte sällan är skogsträd. I en fullständig rostsvamplivscykel förekommer fyra olika sportyper: basidie-, aecidie-, uredo- respektive teleutosporer. Benämningen rostsvamp kommer f.ö. av uredosporernas (sommarsporernas) rostfärg.
Rostsvamparnas utvecklingsfaser består av ett stadium med haploida basidiesporer som infekterar värdväxten och ger upphov till mycel (svampvävnad) som i sin tur bildar spermogon och spermatier som sammansmälter till parkärniga mycel. När detta är moget spricker det upp och bildar små skålar (aecidier). Svampen är nu inne i skålroststadiet. Den släpper ut aecidiesporer som ett gult stoft och andra växter kan infekteras. Det är nu som värdväxlingen sker om sådan ingår i svampens levnadsmönster, som t.ex. hos knäckesjuka. Infektionen av aecidiesporer ger upphov till parkärniga uredosporer (sommarsporer). Uredostadierna upprepas flera gånger under sommaren varigenom uredosporer kan sprida svampen explosionsartat bland individer av en och samma värdart. Frampå hösten bildas teleutosporerna som har tjocka väggar och är rustade för övervintring. Först i detta stadium smälter kärnparen samman till diploida kärnor. När teleutosporerna gror bildar de basidier vari reduktionsdelningen sker och haploida basidiesporer bildas.
Vissa rostsvampar har en reducerad livscykel med färre sportyper och utvecklingen kan ske på endast en värdart såsom björkrost och granrost. Förutom de tre redan nämnda rostsvamparterna kan nämnas grankotterost, pyrolarost eller grankottens gulrost, törskatesvamp, blåsrost på tallbarr, skvattramrost på granbarr, hornrost på rönn.
Skogsencyklopedin