typ av kedjesåg driven av förbränningsmotor (tvåtaktsmotor), vanligen sådan som är avsedd för motormanuell avverkning. Motorsåg kan även vara eldriven eller pneumatiskt driven, men används då inte i reguljärt skogsarbete.
Motorsågen består av motorhus, svärd av varierande längd beroende på träddiameter, sågkedja av skoveltyp, främre och bakre handtag samt skall vara försedd med gasspärr mot ofrivilligt gaspådrag, kastskydd, avvibrering och ljuddämpning. Vidare skall sågen vara konstruerad så att kedjan skall vara stilla under tomgång, vilket sågen skall återgå till om gasreglaget släpps.
Tillsyn av såg skall utföras av sågföraren dagligen. Vidare skall sågen kontrolleras grundligare minst varannan månad av person med god kännedom om sågens konstruktion, användning och skötsel. Iakttas felaktigheter, som kan äventyra säkerheten, får sågen inte användas förrän den reparerats.
Arbete med motorsåg är mycket riskfyllt om det utförs på fel sätt eller med undermålig utrustning. Vid motorsågsarbete i skogen måste därför vissa bestämmelser iakttagas (Arbetarskyddsstyrelsens kungörelser AFS 1990:7, 1992:21 och 1993:46). Speciella risker som är förenade med trädfällning i brant terräng eller nära luftledning samt upparbetning av stormfälld skog ställer höga krav på kunnande, arbetsorganisation och kommunikation. Transport av motorsågar och bränslekärl i fordon skall ske på sådant sätt att förare och medåkande skyddas mot skada p.g.a. explosion och brand i bränsle eller inandning av bränsleångor. Instruktionsbok med anvisningar för användning och skötsel av ny såg, svärd och kedja skall medfölja sågen vid leverans. Typgodkännande från Arbetarskyddsstyrelsen är ett krav för att motorkedjesåg skall få användas. Sågen skall vara märkt bl.a. med typbeteckning och typgodkännande och eventuell uppmaning att använda hörselskydd (om ljudnivån överstiger 85 dB(A). Motorsågsrum skall normalt finnas för tillsyn, vård och förvaring av sågar samt begränsade mängder smörj- och drivmedel.
De första motorsågarna provades i Sverige redan omkring 1920 och hade då ett fram- och återgående sågblad. Först på 1930-talet blev motorsågar som hanterades av två man praktiskt användbara, men enbart för fällning av grov skog. Genombrottet kom omkring 1950, då relativt lätta (15–20 kg) och driftsäkra enmansmotorsågar konstruerades. De var dock fortfarande inte avsedda för kvistning eftersom de använde flottörförgasare och inte membranförgasare. I början av 1960 framkom avsevärt lättare och bättre sågar som dessutom hade just membranförgasare och de började allmänt användas för både kvistning och kapning. En motorsåg för avverkning i svensk skog väger 3–10 kg och har en motorstyrka av 2–7 kW. De minsta är avsedda för hobbybruk medan de största är avsedda för arbete i mycket grov skog. Vid normalt skogsarbete används mellanstora sågar. Användning av en vegetabilisk olja för smörjning av sågkedja och svärd (sågkedjeolja) liksom av miljöbensin är fördelaktig för såväl naturen som arbetsmiljön.
För att öka medvetenheten om risker vid arbete med motorsåg, samt öka säkerheten genom bättre arbetsteknik finns ett utbildningspaket som leder till ett s.k. motorsågskörkort.
Skogsencyklopedin