(1891–1971) skogsforskare och professor vid avdelningen för botanik och marklära vid Statens skogsforskningsinstitut 1940–1957 där han även var chef. Malmströms forskning gällde särskilt dikningens, enligt hans mening överskattade, betydelse för moss- och myrmarkers förutsättningar för virkesproduktion. Han förespråkade aktivt att naturresurserna inte skulle utnyttjas så att omistliga naturvärden gick till spillo. Hans rön räddade många våtmarker från meningslös utdikning. Han fördjupade sig även inom skogens historia. Malmströms kartor som visade markanvändningen under 300 år i Halland betraktas som ett ovärderligt bidrag till förståelsen för människans historiska påverkan på skogen. Malmström utarbetade ett system för beskrivning och klassificering av markvegetation. Se Malmströms system.
Skogsencyklopedin