redskap för manuell eller maskinell plantering av skogsplantor. Traditionella redskap är vid täckrotsplantering hålpipa, planteringsrör eller eventuellt planteringshacka. Vid djuplantering justeras planteringsröret så att det kan tränga ner djupare i marken. Normalt används planteringsborr eller hacka vid plantering av barrots- och hybridplantor (Plugplus eller TEplus) och redskap vid grönrisplantering grönrisborr, på stenig mark borr och på mycket stenig mark planteringsspett.Vid spettplantering bör man iaktta försiktighet eftersom planteringsmetoden kan bidra till rotdeformationer. För s.k. ofullständig markberedning lämpar sig hacka. Planteringsmaskin används för del- eller helmaskinell plantering, särskilt på nedlagd åkermark. Se även plantering.
Utveckling: Tidigare var olika former av hackor vanligast. I norra Sverige användes också planteringsspett. Planteringsspettet övergavs tidigt eftersom den lilla planteringsgropen medförde att rötterna ofta blev dubbelvikta. Nya redskap och enmansmetoder utvecklades under 1950-talet, t.ex. specialhackor med kupade blad och planteringsborrar. Utvecklingen fördubblade arbetsprestationen. Samtidigt underlättade också den maskinella markberedningen planteringen. I nästa utvecklingssteg började plantorna odlas i krukor av papper eller plast. Planteringen kunde då ske med ett planteringsrör. Täckrotsplantan gjorde det också möjligt att börja utveckla planteringsmaskiner, men maskinell plantering saknar ännu klar ekonomisk fördel gentemot manuell plantering. Det finns koncept med hel- och halvmaskinella lösningar för är att kunna öka planteringstakten under en begränsad säsong, förbilliga arbetet, lösa förutsedd brist eller fördyring av manuell arbetskraft och att få bort ett tungt och monotont arbete.
Skogsencyklopedin