(Acer sp.) släkte i familjen lönnväxter. Släktet omfattar c:a 120 arter inom den nemorala zonen på norra halvklotet. Till släktet förs bl.a. naverlönn (A. campestre), sockerlönn (A. saccharum) vars sav skördas i Nordamerika och kokas till lönnsirap, samt sykomorlönn (A. pseudoplatanus). Den vanligase arten i Sverige är skogslönn (A. platanoides). Skogslönn och sykomorlönn är de arter som också har störst skoglig betydelse i Sverige. Den form som har blodfärgade blad (”blodlönn”) är populär och vida planterad som ornamentalt inslag i parker och trädgårdar.
De flesta arterna fäller sina löv. Karaktäristiskt för släktet är ”luckföryngringsstrategin”. Plantorna är som regel skuggtåliga upp till ett par meters höjd men dör om inte en lucka öppnas i beståndet. Lönnarna präglas annars av motsatta, långskaftade blad som är hela eller handflikiga. Blommorna sitter i kvast eller klase. Yngre träd har blomställningarna fästade på sidoskott men medelålders och äldre träd har oftast blomställningarna i spetsarna. Släktet är insektspollinerat. Frukten är en klyvfrukt med två, sällan tre klyftor, där respektive klyfta har en stor vinge. Detta underlättar spridning med vinden.
Skador: Lönnen angrips av lönnmjöldagg (Sawadaea tulasnei), som på känsliga träd är återkommande och för dessa träd innebär en försvagning. Lönnens tjärfläcksvamp är en annan harmlös bladangripare.
Virkesanvändning: Veden är ströporig med trånga kärl och har genomgående ljus färg med otydlig kärna och distinkta strålar. Det är hårt och tätt men inte röttåligt. Det används med fördel till parketter, inredningar och delar av finsnickerier såsom fiolbottnar och blockflöjter. .
Skogsencyklopedin