(Larix sp.) släkte inom familjen tallväxter med c:a 10 arter barrträd. Inom släktet finns bl.a. europeisk lärk (L. europea), japansk lärk (L. leptolepis) och sibirisk lärk (L. sibirica) samt hybridlärken. Lärkarna växer framför allt i de boreala delarna av norra halvklotet men förekommer även i höglägen inom det tempererade området, t.ex. Alperna, Nordamerika och Himalaya. Minst 90 % av världens virkesförråd av lärk finns i Sibirien (25 miljarder m3). I Sibirien finns också ett antal olika lärkarter, minst fyra och dessutom ett flertal övergångsformer mellan dessa. Arterna är anpassade till kalla klimat med kort vegetationsperiod. De flesta är ljuskrävande med snabb tillväxt. Han- och honkottarna utvecklas från kortskottspetsarna. De mognar första året men sitter oftast kvar i flera år. Lärkarna släpper sina barr varje år, vilket ger en speciell landskapsbild.
Lärkar förekommer i dag inte naturligt i Sverige. Däremot förekom de naturligt här för 9000 år sedan. Lärkar återinfördes sedan av människan på 1700-talet. I huvudsak har europeisk lärk och hybridlärk planterats i landet, men sibirisk lärk är att föredra i norra Sverige av kvalitets- och tillväxtskäl. Intresset för lärkodling synes ha ökat på senare år.
Skador: Europeisk lärk angrips av lärkkräfta, som hybridlärken har en bättre motståndskraft emot. Lärken kan angripas av tallrotröta (Heterobasidion annosum). I och med att lärk odlas mera kommer andra sjukdomar att uppträda vanligare, t.ex. lärkskytte (Meria laricis). Lärk är också mellanvärd för flera rostsvampar, bl. a. björkrost och alrost. Bland skadeinsekterna märks lärkbock, lärkskottmal, lärkskottstekel, lärkstekel och lärkträdsmal.
Virkesanvändning: Lärkarnas ved är anatomiskt ganska likt furu, men kärnveden utvecklas tidigare och upptar en större del av det vuxna trädets stamvolym, vanligen 80–90 %. Virket är ganska hårt. Det har c:a 30 % högre densitet och hållfasthet än fura. Som snickerivirke anses lärkvirke besvärligt eftersom det som avverkas i Sverige ofta kommer från gallringsskog och relativt unga träd och slår sig kraftigt vid torkning. Dessutom innehåller kärnan vissa ämnen som hindrar de flesta arterna från att användas i massaprocesser.
Skogsencyklopedin