trädfri, huvudsakligen ljungklädd mark. Ljungheden är mestadels kulturbetingad. Den vidmakthålls genom bränning och bete och har huvudsakligen sydvästlig, suboceanisk utbredning i Sverige. P.g.a. minskande betning och bränning är ljunghed en försvinnande landskapstyp som alltmer övergår i skog.
Ljunghedarna är en viktig del i den sydsvenska skogshistorien. De var förr viktiga betesmarker och föryngrades genom återkommande avbränningar. De planterades också för att binda sanden där sandflykt var ett hot. I Halland nådde ljunghedarna sin största utbredning under mitten av 1800-talet. Men mot slutet av 1800-talet började skogen komma tillbaka, dels genom igenväxning, dels genom planteringar. Planteringarna var ett led i den allmänna skogsvårdsanda som rådde under sekelskiftet. Skogsvårdsstyrelsen och Skogssällskapet var två viktiga aktörer i återbeskogningen av ljunghedarna.
Skogsencyklopedin