vanlig benämning för mineral som uppträder i våra jordars lerfraktion (partiklar < 0,002 mm) utöver de primära bergartsbildande mineralen kvarts, fältspat, glimmer och amfiboler. Lermineralen ingår i begreppet sekundära mineral eftersom de huvudsakligen uppkommit i samband med kemisk vittring av primära mineral i berggrunden eller jordarterna. Upphovet till lermineralinnehållet i jordarna kan antingen vara nedärvt från tidigare avlagringar eller omvandlade lermineral i samband med t.ex. jordmånsbildning. Ett tredje bildningssätt är nybildning av mineralen ur komponenter som frigörs vid exempelvis kemisk vittring av fältspat och glimmermineral. Lermineralen utgörs huvudsakligen av vattenhaltiga silikater och hydroxider. Lermineralen har skiktgitterstruktur och tillhör gruppen fyllosilikater, lagersilikater eller skiktsilikater.
Som framgår av benämningen har de en bladig form. De byggs upp av principiellt två strukturenheter. Den ena av dem utgörs av tetraedrar (kiselsyratetraedrar) och kan beskrivas genom formeln (SiO4)4- där kisel är central katjon och syrejonerna upptar de fyra hörnen. Dessa byggnadselement binds ihop till skikt eller lager där varje tetraeder har basen i ett plan och delar tre av sina syreatomer som sitter i hörnen av basytan med omgivande grannar. Toppen av tetraedrarna är sedan orienterade åt samma håll. Härigenom bildas ett hexagonalt nätverk. Mellan de delade O2- jonerna råder laddningsneutralitet. Syrejonerna som sitter i toppen av tetraedrarna har däremot en negativ överskottsladdning som kan attrahera joner utanför det s.k. tetraederskiktet. Tetraederlagret omfattar tre olika atomskikt, ett basalt O2- skikt, ett centralt Si4+ skikt samt toppskiktet av O2- . Vart och ett av skikten uppvisar en 6-talig symmetri. Den andra enheten består av oktaedrar med Al eller Mg som central katjon och OH-joner i de sex hörnen hos oktaedern. Befinner sig Al som centraljon [Al2(OH)6]n, är 2 av 3 möjliga oktaederplatser besatta och mineralet benämns då oktaedriskt. Befinner sig däremot Mg som centraljon [Mg3(OH)6]n är samtliga 3 oktaederplatser besatta och mineralet benämns trioktaedriskt. Vissa mineral kan byggas upp av enbart oktaedrar, exempelvis hydroxidmineralen gibbsit, Al(OH)3, och brucit, Mg(OH)2. Dessa mineral tillhör dock ej de egentliga lermineralen även om de tillhör de sekundära mineralen. Däremot uppträder dessa neutrala aluminium- eller magnesiumhydroxidskikt inlagrade mellan silikatskikten hos viktiga lermineralgrupper som illitgruppen och smektitgruppen. Skikten benämns då gibbsitskiktet respektive brucitskiktet. Lermineralen byggs sedan upp genom att de två strukturenheterna, tetraederskikten och oktaederskikten staplas på varandra i olika konstellationer. Härvid passas de fria O2–jonerna i tetraederskiktets topposition in i vissa av oktaederhörnen, där då OH–jonerna ersätts med syre.
Klassifikationen av lermineralen bygger således på fysikaliska och kemiska egenskaper hos kristallbyggnaden samt bindningstypen mellan skiktpaketen där olika hydratiserade katjoner har betydelse. Även graden av jonsubstitution inom de olika lagren har betydelse för namnsättningen och egenskaperna hos lermineralet. Med avseende på oktaederskiktets katjonbesättning uppdelas var och en av förekommande mineralgrupper i dioktaedriska och trioktaedriska mineral. De viktigaste lermineralgrupperna är kaoliniter, illiter, smektiter, vermikuliter och kloriter.
Skogsencyklopedin