kostnad för att anlägga skogsbestånd. Föryngringskostnaden inbegriper inte blott utgifter för föryngringsåtgärder utan även kostnader för fördyrad avverkning vid fröträdsställning, markränta vid väntan på naturlig föryngring, andel i skogsbruksomkostnad p.g.a. förvaltning, planläggning, hyggesinventering o.d. Föryngringskostnadernas kapitalvärde är det belopp med vilket W0-värdet skall minskas för att man skall erhålla markvärdet.
Föryngringskostnaden vid plantering kan delas upp i kostnader för markberedning, plantör och plantor. I praktiken antas markberedningen bli utförd samma år som plantering. Prestationen vid plantering är en kritisk faktor vid beräknandet av föryngringskostnaden. Om plantören får ett rakt ackord, dvs. ett fast pris för varje planta, är kostnaden mycket lätt att bestämma.
Föryngringskostnaden vid naturlig föryngring kan delas upp i kostnader för markberedning, plantröjning och den fördyring som uppstår vid fröträdställning. Denna fördyring kompenseras av den värdetillväxt som fröträden får medan de står. Självföryngring förlänger omloppstiden med 5–10 år, vilket innebär att nuvärdet av framtida avverkningsintäkter minskar något. Dessutom används självföryngring ofta för produktion av kvalitetsvirke, vilket fördyrar senare röjningar.
Föryngringskostnaden vid sådd kan delas upp i kostnader för markberedning, såddpersonal, frön och en plantröjning. I praktiken antas markberedningen bli utförd samma år som sådden. Kostnaden för plantröjning måste diskonteras till ett nuvärde. Kostnaden för sådd beror i hög grad på om plantage- eller beståndsfrö används. Sådd förlänger omloppstiden med 3–5 år, vilket innebär att nuvärdet av framtida avverkningsintäkter minskar något. Jfr kulturkostnad, skogsbrukskostnad, skogsvårdskostnad.
Skogsencyklopedin