förskjutning mellan två berggrundsblock orsakad av kompression eller tension i jordskorpan. Glidplanet mellan blocken kallas förkastningsplanet. Vid tension rör sig blocken i höjdled (normalförkastning). Gravsänkan är det nedsjunkna blocket mellan två normalförkastningar, horst det upphöjda. Vid kompression sker omvänd förkastning om förkastningsplanets lutning är > 45°, om mindre benämns den överskjutning. Vid lateralförkastning sker rörelsen i sidled och vid sned förkastning i både höjd- och sidled. Vättern anses vara en gravsänka bildad genom förkastningar och Ombergs västsida vara en förkastningsbrant. Förkastningens synliga spår kallas förkastningslinje. En insjö som uppkommit genom ansamling av vatten i en gravsänka kallas förkastningssjö eller gravsänkesjö, t.ex. Bajkalsjön, Tanganyikasjön, Malawisjön och den redan nämnda Vättern. Ett område med ett stort antal mindre förkastningar kallas förkastningszon. En av de mest kända är kanske San Andreasförkastningen som löper från norra till södra Kalifornien, en sträcka som är mer än 1 000 kilometer. Se även tektonik, Tornquist–zonen.
Skogsencyklopedin