Björn Lundgren är djupt engagerad i de globala skogsfrågorna. Han har bland annat byggt upp en organisation som kan liknas vid en mix av Skogs- och lantbruksakademien och Föreningen Skogen. Den heter African Forest Forum och är ett nätverk för fri debatt och erfarenhetsutbyte. Man väljs in som personlig medlem och på egna meriter, inte som representant för ett land, en myndighet, ett företag eller en organisation.
Många av Afrikas skogsproblem är politiska, säger han. De är skapade av människor och då kan de också lösas av människor. Alltfler länder börjar nu bli politiskt och ekonomiskt stabila. Samtidigt finns det enorma arealer som är lämpliga för skogsproduktion. Afrika kan bli världens nästa stora vedbod!
Det finns enligt Björn Lundgren fem stora områden söder om Sahara som är intressanta för skogsbruk.
Det rena industriskogsbruket är mycket begränsat. Men skogsbruket handlar om så mycket mer. Skogen ger ved, mediciner, byggnadsmaterial, frukt och foder.
Träkol är en jättemarknad som inte syns i den officiella statistiken. Jag roade mig med att göra en snabb kalkyl när jag senast var i Kigali, Rwandas huvudstad, berättar han. Kolonner med kärror med kol vällde in i staden varje morgon. Alla lagar här sin mat i en kolugn. Vi bedömde att träkolsmarknaden måste omsätta minst 25 miljoner dollar årligen, bara i Kigali.
Men det finns hinder för skogbruk i Afrika, konstaterar Björn Lundgren och pekar ut tre tunga faktorer:
Ägandefrågan är ofta oklar. Det finns brukningsrätter på olika sätt, men ingen strikt äganderätt som vi känner den. Det går inte att sälja marken, och därmed inte heller att belåna den. Det är inte så roligt att göra långsiktiga investeringar, som att plantera träd, om man inte vet om man har kvar brukningsrätten om tio år.
Politisk risk. Det är fortfarande risk för totala kollapser även om riskerna nu minskar i takt med att allt fler länder faktiskt lyckas införa demokrati och samtidigt skapa ekonomisk tillväxt.
De här riskerna fick några svenska skogsföretag bittert erfara under 1970-talet. Det var (som vanligt) fiberbrist i Sverige och SCA satsade då på en massafabrik i Kamerun i Västafrika, Korsnäs anlade en fiberplantage i Liberia och Stora en plantage i Gabon. Sedan blev det politiskt kaos i delar av regionen i dag finns det inget av projekten kvar. Svenskt skogsbruk brände fingrarna för afrikanska äventyr för lång tid framåt.
Korruption lurar alltid runt hörnet. Skogstjänstemän har ofta dåligt rykte de anses vara mutkolvar!
Hur ser då skogsafrika ut om 20 år? Ja, det går bra i många länder nu, tvärtemot vad vi läser i tidningarna, säger Björn Lundgren. Det är hög ekonomisk tillväxt. Det här är en möjlighet för skogen.
I Kongobäckenet kommer det fortsätta som i dag, men förhoppningsvis mer ansvarsfullt, säger han. Det händer nu en del positiva saker: Det har bildats ett nätverk för ansvarstagande koncessionärer. För att bli certifierad måste man ta hänsyn till miljön och till sociala faktorer. Dessutom har staterna börjat samarbeta på regeringsnivå för ett ansvarsfullt nyttjande av skogen.
Det är svårt att tänka sig några skogsplantager här. Tillväxtpotentialen finns, men området är fortfarande politiskt instabilt. Dessutom är det nog politiskt omöjligt att avverka ursprunglig regnskog och ersätta den med monokulturer av till exempel eukalyptus.
Däremot kommer det säkert att anläggas en hel del industriplantager i andra områden, framför allt i Miombo Woodlands. Här finns en jättepotential, menar han. Man kan odla både eukalyptus och tall. Man kommer inte upp i Brasiliens klass, där växer skogen nu mer än 50 kubikmeter per hektar och år när det går bra. I Miombo finns det en torrtid när skogen inte växer. Men även om man bara skulle få hälften, så är det ändå en imponerande produktion.
Utländska företag har börjat anlägga nya skogsplantager i bland annat Moçambique, Tanzania och Angola. Japanska intressen ligger långt framme, och har erbjudit Tanzania att renovera två djuphamnar för att kunna exportera rundvirke och flis hem till Japan.
Sverige är också med, Svenska kyrkan genom Västerås stift driver ett av de största plantageprojekten. 100 000 till 150 000 ha ska planteras med eukalyptus och tall i norra Moçambique. Man samarbetar med lokala kyrkor och universitet.
Sedan tror jag att de privata småskaliga initiativen i Östafrika kommer att öka, säger han.
Energiproduktion kommer också att öka i betydelse. 80 procent av alla träd som avverkas i Afrika i dag går till inhemsk energiproduktion. Behovet kommer att öka. Kanske kan det till och med bli en export av förnybar energi till Europa.
Sammanfattningsvis: Går det bra kan skogen bidra till ekonomisk tillväxt lokalt kan den bli viktig, men samtidigt ska man vara realist: skogen kan aldrig ensam vara lösningen på Afrikas problem. Tyvärr.
Läs mer i senaste SKOGEN, 5/08.
Text: Carl Henrik Palmér