sprickor i ved, oftast radiellt orienterade (tydliga sprickor) och mera sällan utmed årsringarna (ofta dolda sprickor). Den väsentligaste orsaken till frostsprickor är stark kyla. I stammar hos välväxande granar uppkommer frostsprickor efter starka temperaturväxlingar (vissa östkontinentala provenienser är särskilt drabbade).
Radiära sprickor i veden är särskilt ofta förekommande bland ädla lövträd, men även hos gran. Splintveden drabbas särskilt av sprickbildning genom att den under vintern är mer frostkänslig än innerbark och kambium. Sprickorna utgår ofta från gamla sårskador t.ex. övervallade skador av barkfrost eller barkbränna. Spänningar uppkommer i veden och sprickor kan uppkomma plötsligt och kan höras som bösskott. Sprickorna kan övervallas och s.k. frostlister bildas. Dessa riskerar dock att öppna sig igen vid ogynnsam väderlek.
Skadorna nedsätter virkesvärdet starkt och öppna sprickor medför ökad risk för rötsvampsangrepp. Frostspricka skall volymbehandlas vid virkesmätning. Frostsprickor kan förväxlas med sprickor orsakade av torka..
Skogsencyklopedin