fotografi av marken taget från mer eller mindre hög höjd (ofta 4800 m) med specialkamera (mätkamera) monterad i ett flygplan. Numera sker flygfotografering vanligen med digitala kameror som ofta registrerar bilder i fyra färger, blått, grönt, rött och nära infrarött. Ofta registreras även en mer högupplöst svartvit bild. Från dessa separata digitala bilder kan sedan såväl vanliga färgbilder, som IR-färbilder framställas. Den svart-vita bilden kan då bidra till en högre rumslig upplösning. Tidigare användes fotografiska kameror, negativformatet var då vanligen 23×23 cm, men 6×6 cm förekom också. Filmtyper som vanligen användes var svartvit film (sv), färgfilm (f) och ir-färgfilm (irf).
Flygbilder används för mätningar och tolkningar av skogliga data. En sådan skoglig mätning och tolkning, som sker i fotogrammetriska arbetsstationer genom att beståndshöjder mäts och trädslag och massaslutenhet tolkas, brukar man i Sverige kalla för ”LMV-metoden”.
Flygbilder kan också omprojiceras till ett s.k. ortofoto med enhetlig skala, vilket har fått stor vardaglig användning i skogsbruket.
Lantmäteriet utför regelbunden flygfotografering i landet. Jfr lodbild, IR–färgbild, IR–fotografering. Se även flygbildserier, flygbildtolkning, fjärranalys, omdrevsfotografering.
Skogsencyklopedin